Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H, TH. BUCKLE. 481
det och försvaret för "parlamentets" rättigheter höllo dessa tämli-
gen enhälligt tillbopa; det är ej förr än i Nov. 1641, som en be-
tydligare schism uppenbarar sig i afseende å remonstransen. Det
är lorder och gentlemen som öfverallt leda rörelson. Endast 30
pärer följde Karl efter till York, och af "<commoners" var det
blott få som afföllo. Sedermera hörsammade blott 118 commo-
ners konungens kallelse till det nya parlamentet i Oxford (Dec.
1642) och det var först senare (1643) som en majoritet af
Öfverhuset lemnade Westminster och gick öfver till Karl. Men
alltid qvarstod i det upproriska parlamentet ett så stort antal
af lorder och gentlemän, att Buckles sats blir oriktig. Listan på
Parlamentshärens anförare 1642”) utvisar ett antal af 95 regements-
öfverstar, hvaraf 34 voro grefvar, markiser, lorder och baroneter,
de öfriga till större delen hörde till den obetitlade gentryn. Om-
kring 30 pärer suto under kriget qvar i det upproriska parlamen-
tets Öfverhus. Striden delade landet i två stora läger och onekli-
gen hade konungen en större dragningskraft för adeln, parlamentet
för de lägre samfundsklasserna; men det är en alldeles felaktig
uppgift, att det ena lägret inneslöt "dräggen", det andra de aristo-
kratiska klasserna. Det var ett af elementen i den engelska revo-
lutionens styrka, att detta samhälle egde en styrande klass nog
oberoende af konungen för att kanna upptaga striden mot absolu-
tismen och föra den till slut, tillräckligt förtrogen med styrelsens
pligter för att kunna på egen hand under så många år förhindra
samhällets upplösning. Det var dock detta element, som höll par-
lamentets krafter tillhopa, som först försåg hären med krigsbildadt
befäl, besörjde statsärendenas ledning och upprätthöll rättstillstån-
det. Stridens utveckling förde sedan med sig nya förhållan d en.
Motsatserna inom samhället skärptes, de lössläppta lidelserna sYeto
allt djerfvare på ordningens band, rättstillståndet begynte upplösas
och samhällsmakten kom i fara att försvinna. Den sjunkande ko-
nungamakten drog i sitt fall med sig icke blott kyrkan, utan små-
ningom äfven både lorder och gentry. Men då trädde fram en ny
samhällsmakt: den under kriget bildade arméen, en till sin sammansätt-
ning djupt demokratisk makt, det är sant, men visserligen icke i
och för sig mera frihets-vänlig än något annat pretoriangarde i
äldre eller nyare tider. Utan tvifvel har dermed den forna sam-
fundsordningen till stor del gått öfver ända, och i stället för de
aristokratiska klasserna trädde till lagstiftning och förvaltning de
djapa ledernas män, betjenter, skräddare och skomakare, ”levellers’
och "de sista dagarnes helige”, de 100 lagstiftarne, som utkördes
af musketerare, deras efterträdare i Barebones parlament, som ock
hemförlofvades af protektorns soldater, de nyutnämde pärerna
i Cromwells öfverhus, som utöfvade sin myndigheti 14 dagar o. s. v.
Men hvad denna demokrati förverkligade, knapt var det "landets rädd-
+) Se Guizots Rév. d’Angleterre. IV. I. s. 387.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
