Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 H. TH. BUCKLE.
skapen, religionen, lagstiftningen var den allmänna grundsatsen en
blind och aldrig tvekande lättrogenhet. Tviflet hade -ej börjat att
vakna, och således var allt framåtskridande omöjligté, Dermed är
omdömet färdigt om denna periods betydelse, intresset slut för dess
lif. Att den varit de europeiska nationernas stora uppfostringspe-
riod, en tid då de element sammanfogades, hvilka romerska rikets
fall, kristendomen och folkvandringarna bragt i beröring mod hvar-
andra, då under hägnet af storartade samfundsbildningar den idé-
verld växte upp, som vi mottagit till ombildning och utbildning —
allt sådant betyder för Buckle intet. Han ser deri blott den mensk-
liga andens förnedringstillstånd. Det är ungefär som att i arkitekturens
historia affärda gotiken med en anmärkning om kyrkornas osundhet
och mörker af brist på gas- och värmeledning. Detta förfaringssätt
är vigtigt att iakttaga, ty det är en ganska naturlig följd af den
enda grundtanke, som Buckle kan sägas med något slags följdrik-
tighet fasthålla, den att ”civilisationens4 historia är = naturveten-
skapernas historia. Der menniskorna ej känt <fonomenens lagar",
der har ej funnits något, som förtjenar uppmärksamhet såsom civi-
lisation. Så faller medeltiden bort, men så faller ock Greklands
och Roms historia bort ur civilisationens annaler. Vi ha här ej att
göra med sjelfva falsariet i denna grundtanke; men vi anmärka dess
konseqveons, och särskildt huru afgjordt ett dylikt förfarande träder
i strid med reglerna för all empirisk vetenskap.
Icke mindre anmärkningsvärdt är, att den Buckleska subjek-
tivismen, så snart den kommer i beröring med historiska person-
ligheter, slår öfver till sina största ytterligheter. Man skulle na-
turligtvis vänta helt annat af den, som anser individerna och deras
handlingssätt vara resultat af omständigheter och föregåenden, och
som på hvar annan sida bråkar om, huru ytterligt litet hjeltar och
statsmän, konungar och ministrar hafva att betyda för den histo-
riska utvecklingen. Mer än någonsin borde man här kunna påräkna
en kall och lugn redogörelse för, huru "tidens" blinda verktyg gått,
eller korta antydningar blott, huru de lätta flarnen flutit fram och
åter på "händelsernas ström"; och likaså kunde man vänta, att en
historieskrifvare, som har så mycket att tadla hos ”kronisterna”,
så vidt möjligt afhölle sig från den anekdotiska detaljen. Men långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
