- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1872 /
420

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

420 OM DEN SVENSK-NORSKA LAPPFRÅGAN.

allas vägnar ingå förlikning, hvilken man ansett vara särdeles far-
lig. Men då uppsyningsmännen väljas af och ibland distriktets
Lappar; då till uppsyningsman utan tvifvel väljes någon stor ren-
egare, emedan endast en sådan eger tillräckligt anseende, tid och
förmåga att sköta befattningen; då en sådan är "medansvarig och
således personligt intresserad deri att skadeersättning bestämmes
till minsta möjliga belopp"; samt då Lappen i allmänhet är
ganska envis och listig, samt snål om sig och sitt, finnes intet det
mest aflägsna skäl att frukta missbruk af detta medgifvande åt upp-
syningsmännen. Men det är af vigt, för att kunna hastigt uppgöra
saken, och då skada skett under flyttning.

Man har ytterligare anmärkt att det icko blott icke är rätt,
utan äfven obilligt att den bevisligen oskyldige skall deltaga i
skadeersättning. Men i allmänhet torde, då det gäller gemensam
ansvarighet, så stor svårighet förefinnas att bevisa sin oskuld att
det skall komma att bero på en särdeles tillfällighet, en verklig
lyckträff, om en eller någre Lappar inom distriktet skulle kunna
bevisa sig uskyldige. Men om nu sådan lyckträff är bevisande för
en eller ett par Lappars oskuld, kunna omöjligt alle oskyldige
hafva samma tur; de öfriges otur skulle nu, om den bevisligen
oskyldige finge gå fri, betydligt höja deras utgift och detta desto
mera ju färre de vore.

Men äfven med dessa icke ovigtiga argument för saken, skulle
vi icke vilja gå in på gemensam ansvarighet, om icke andra och
vigtigare skäl talade derför.

Till en början böra vi upplysa, att redan Lappfogdeinstruk-
tionen af 1760 har ett slags gemensam ansvarighet, då der i $ 4
stadgas, att när någon Skattelapp blir fattig eller oförmögen, eller
då han dör utan barn eller efterträdare, som kan erlägga skatten,
måste öfrige Lappar lika fullt utbetala hela byns skattesumma.
Detta är ock en form af gemensam ansvarighet, ehuru icke den
samma som nu är i fråga. Närmare kommer den som bestämmes
i kongl. brefvet af den 4 Nov. 1817, hvilket stadgar, att Lappar,
som äro i ett följe eller sällskap, skola gemensamt ansvara för
skada, som ej kan ledas till någon af dem särskildt; dock får här-
vid den bevisligen oskyldige slippa. Detta kongl. bref har aldrig
veterligen varit tillämpadt, må hända såsom norska regeringen an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:15:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1872/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free