Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412 EN LITERÅR STRID.
rätt förstås) existerar faktiskt; men att vilja förklara den senare af
helt och hållet yttre inflytelser är att gå allt för långt på den af
Taine öppnade positivismens väg, och denna ytterlighet har till och
med blifvit hos Taine sjelf klandrad af förf. i hans "Franske Asthe-
tik", der det heter sid. 49: "Senere har Taine mere og mere fölt
sig drevet af sine principers naturlige Retning til at sette det Ydre
isteden for det Indre, at forklare Mennesket ved Tingene og i den
menneskelige Aand, i Geniet, ja i det Gode kun at see en Art
Combination af Phanomener i Forhold, som man kun tilnaermelses-
vis kan bestemme". .
Samma upphöjelse af söderns ideal på bekostnad af nordens
förekommer, då förf. med sin egen erfarenhet vill visa, huru stor
kamp det kostar att sätta sig in på en främmande stams synpunkt.
Han tecknar dervid hänförande, huru söderns skönhet gick upp för
honom i all sin glans, då han befann sig i trakten kring Sorrento;
men det kan ej annat än låta underligt, när man hör honom midt
i glädjen utropa, att det der lyckats honom få Shakspeare på af-
stånd, så att han kan förstå konom och hans motsats, att han der
befinner sig i en verid, som Shakspeäre icke känner, "fordi den er
stor uden Redsel og deilig uden romantiske Taager og Alfespögeriv,
att poesien der nere från Homerus till Ariosto nöjt sig med att
vara en spegel af naturen (liksom om ej den romerska poesien varit
en sådan, i hvilken "man tenkt og fölt, men paa anden Haand"),
att man der befinner sig i ett land, som ej frambragt och ej be-
höft Shakspeare, emedan naturen der fylt hans värf. Öfver allt
Shakspeare, d. v. s. det nordiska idealet, som får sitta emellan!
Men hvarför är detta nödvändigt? Kan man icke anse Shakspeare
och Rembrandt vara, åtminstone hittills, spetsarne af det äkta de-
mokratiska fmihetsideal, som vi nordbor hylla, och ändock fullt upp-
skatta söderns idealt aristokratiska, plastiskt sköna drag? "Äfven
anmälaren har tillbragt en längre tid i den plastiska skönhetens
förlofvade land och tror sig ha fattat den och älska den lika varmt
som någon. Men icke har detta verkat någon afvoghet mot det,
som vi här i norden skatta högst och ädlast: det har tvärtom öpp-
nat blicken ej blott för nordens fel och ensidigheter, utan äfven
och ännu mer för dess oändliga rikedom och kraft, både inre och
yttre, ehuru visserligen dessa äro af annan art än söderns. Hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
