Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368 ’ VÄRNERÄTT OCH VÄRNEPLIGT.
besvärliga kommenrderingar, och sedan genom borttagandet af rättig-
heten att köpa officersfullmakter. Med hvilken ovilja denna sista
åtgärd mottogs i öfverhuset och huru lagen. derom genomdrefs i
strid med detta öfverhus, hafva vi nyligen bevitnat.
Tager man detta och de sociala förhållandena i England för
öfrigt i betraktande, bör man väl lätt kunna finna, att grundsatsen
om allas lika pligt att försvara landet skall möta ett starkt mot-
stånd i detta land, så mycket mera som dess innevånare anse sig
ej behöfva tillgripa detta medel, skyddade som de äro af sin flotta.
Vi hafva här ofvan yttrat, att då värnerätten gäller för alla, måste
äfven värnepligten gälla för alla. Ehuru nödvändigheten deraf vid
minsta eftertanke bör synas klar för hvar och en, vilja vi dock
fästa uppmärksamheten derpå, att de af de bättre lottade klasserna,
som inge nödvändigheten att icke genom att undandraga sig från
denna personliga pligt väcka missnöje bland de fattigare klasserna, på
hvilka man satt vapen i händerna, hafva rätt att fordra, att alla
andra, som befinna sig i samma kategori som de, icke heller skola
undandraga sig.
Vårt land har hittills varit förskonadt från de socialistiska och
kommunistiska villor, som hemsökt nästan alla andra Europas länder,
och vi kunna derför med rätta anses som det lyckligaste folk i
Europa. Skulle dock denna farsot äfven komma att hemsöka våra
bygder, böra vi ieke dåra oss med den illusionen, att de kunna
qväfvas med några yrkessoldater. Det enda sätt att bekämpa den
är att hos de fattige såväl som hos den rike ingjuta en klar upp-
fattning af medborgarens förhållande till staten. Det finnes icke
något medel, som så väl leder dertill som en sann militärisk upp-
fostran. Men skall denna blifva hvad den bör vara, måste äfven
ynglingar af de bildade klasserna deruti deltaga. När den i rike-
domens sköte uppfostrade ynglingen måhända med harm anmärker,
att det är obilligt, att han skall underkasta sig samma förpligtelse
och uppoffra lika mycken tid på förvärfvande af krigsduglighet som
den fattige dagakarlens son, för hvilken tiden ej kan hafva lika
värde, bör han dock betänka, att hans pligter emot fäderneslandet
äro större och han bör ej heller glömma, att den uppoffring af tid
han gör, säkerligen är en premie, som han inbetalar för att för
framtiden skydda sig och de sina emot sociala omstörtningar och
olyckor.
När samhället stiftar lagar i en fråga som denna, måste det
nämligen taga hänsyn till menniskonaturen sådan den är med alla
dess lidelser och svagheter, och icke sådan som man efter högre
moraliska grunder skulle vilja konstruera. densamma. Med den
känslan af sitt menskliga värde, som äfven den i djupaste fattigdom
uppfostrade ynglingen numera hyser, blir det alldeles förspild möda
att söka öfvertyga honom, att den som dertill eger medel bör
kunna ega rätt att friköpa sig från krigstjensten, och han finner
det fullt ut lika obilligt, att den rike skall erhålla rätt att för full-
görande af denna pligt sätta annan man i sitt ställe. Han kan icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
