Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKT ORDBOKSARBETE. 123
dess användning må tjena: Det finnes icke en afetymmelse
efter kojan, der den gamle bodde. Jfr tillstymmelse.
Afvälta, f. (pl. -or), så mycket som afvältas i sender, t. ex.
af ett lass sand vid väggrusning o. 8. v.
Afve, m. (pl. -ar), vatten, vattensamling, grund och trång
vik 0. 8 v. Förekommer i de flesta svenska landskap, ehuru med
någon skiftning i betydelsen. Hit höra äfven några afledningar
och sammansättningar. Se Rietz, s. 16. Äfven i Norrland är or-
det masknlint, ehuru slutande på a (jfr Hornavan, Storavan).
Förhållandet är nämligen, att svaga maskulina substantiv i åtskil-
liga norrländska landskapsmål liksom i fornengelskan regelbun-
det hafva denna ändelse i nominativen af singularens obestämda
form,
Vi tro oss flere gånger hafva sett detta ord i tryck, under
- formen afva, synnerligen i norrländska tidningar och i skrifter rö-
rande Norrland, der det äfven i bildadt tal lär allmänt användas,
hvarför det måhända riktigare bort upptagas i det föregående bland
uteglömda ord.
Aglig, adj., farlig, fruktansvärd, förskräcklig. Jfr aga, som
egentligen betyder "förskräcka". 8e Rietz, s. 2.
Allbots-rot, f. (pl. -rötter), Pimpinella saxifraga. Norrbot-
ten. Rietz, s. 7.
Angla (-ar, -ade, -at), v. tr., fiska med krok, angel, hvilket
ord finnes i akademiens ordbok med tillägget: Föga brukligt.
Anstygg, adj., vederstygglig, vedervärdig. Rietz, s. 11.
Autvardning, f., öfverlemnande, förvar. Jfr antvarda.
Arfråg, m. (utan pl.), råg som vuxit upp af sädeskorn, hvilka
fallit ur axen under föregående års skörd. Östergötl., Smål.,
Blek. m. fl.
Armflus, n. (pl. lika), manchett. Helsingland. Rietz, s. 154.
Arpen, adj., hoptorkad, stelnad, sammandragen, sammanfrusen ;
raggig, ojämn, ofruktbar (om jorden); sträf, butter; karg. Dit höra
arp, n., och arpna, arpnas, verb. Se Rietz, sg. 3.
Må det äfven tillåtas oss att erinra om landskapsmålens vackra.
och på fornspråket grundade sätt att af somliga träns namn bilda neutra,
som beteckna dels virke af dessa träslag, dels (kollektivt) skog, dunge
e. d. af sådana trän. Hit höra bland andra ale, aske eller äske,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
