- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1872 /
38

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38 OM VÅRA PROSA-ÖFVERSÄTTNINGAR.

deremot vid dess förra del invändas, att den i allt för allmänna
ordalag, som ej synas ens medgifva några undantag, anvisar den
lägre platsen åt allt hvad prosa-öfversättningar heter. Det vore
lätt att visa, så lätt att det måhända knapt torde behöfva mer än
påpekas, att förhållandet gerna kan vara och ofta är omvändt, att
äfven förtjenstfulla öfversättningar i bunden stil kunna stå långt
tillbaka, såsom en vida "lägre" och "lättare" art, för prosa-öfver-
sättningar; härom vidare längre fram. Emellertid skulle man kunna
vara jämförelsevis belåten, om åtminstone det knappa mått af värde,
som Leopold tillerkänner prosa-öfversättning, sedermera fått gälla
såsom grund för uppfattningen af detta slags literära verksamhets
betydelse, sålunda också som regel för anspråken på prosa-öfver-
sättare. Men tyvärr har, långt derifrån, omdömet härom gått ned
till en ännu värre grad af på samma gång missförstånd. och ring-
aktning. Denna förvillelse och denna underskattning synas allmänt
råda hos bokförläggare och öfversättare, hos literära granskare och
den läsande allmänheten, samt om möjligt äv mera afgjordt hos
den så kallade högsta vittra "myndigheten", vi mena svenska aka-
demien.

Under det att man af öfversättning i bunden stil kräfver en
omsorg, som — med all trohet mot originalet — aldrig får låta dettas
språkegenheter genomskimra, och medan der det tunga, af origina-
lets uttryck beherrskade eller ej till verkligt svensk form och färg
ombildade, väcker anstöt, håller man deremot till godo med en
prosa-stil, som är t. ex. så fransk i sina vändningar, att den på
stående fot låter sig öfversättas tillbaka till urskriftens tungomål,
eller till och med ibland till innehåll och mening ej fattas, innan
läsaren i’ tanken verkstält denna förvandling. Osvensk satsbygnad,
ordföljd m. m., som måste verka förvillande på det mindre bildade
och säkra språkörat och derigenom bidraga att förvanska vårt eget
literaturspråk, tål man utan anmärkning i öfversättningar, nästan
som ett nödvändigt ondt. Lika litet bryr man sig om de, från för-
sta till sista sidan, intill trängsel hvimlande vanställningar af orda-
förståndet, som allena för sig äro tillräckliga att göra originalar-
betet oigenkänligt i den nya drägten. Å audra sidan fästes ej
stort afseende vid de verkligt goda prosa-öfversättningar, som dock
emellanåt framträda. Det erkännande de förtjena, njuta de ej och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:15:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1872/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free