Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 OM VÅRA PROSA-ÖFVERSÄTTNIKGAR.
till ett annat skandinaviskt tungomål. Enhvar inser och erkänner,
hvilket underlag de stora literaturerna ega i sina stora språkområ-
den, och i huru ofördelaktigt läge deremot de små folkons litera-
turer befinna sig på grund af den bokköpande allmänhetens ringa
antal. Utan att kunna uppnå de förras gynnsamma vilkor, hvilka
söka sin inhemska publik bland tiotals millioner menniskor, skall
dock en till alla sina bättre alster samfäld nordisk literatur,
hvilken utan öfversättningars mellankomst sprides inom Sverige,
Norge, Danmark och Finland, och som sålunda ekonomiskt uppbä-
res af åtta millioner, vinna en vida förmånbligare ställning, än den,
som är begränsad inom blott hälften af denna samma. De nordiska
länderna kunna, trots två oller tre skriftspråk, blifva väsentligen
ett gemensamt literaturområde, lika väl som det gamla Greklands
literatur, trots bruket af ännu flere skrift munarter och oaktadt lan-
dets och folkets splittring i många sjelfständiga samhällen, var alla
holleners gemensamma egendom. Säkerligen drömmer ingen om en
skandinavisk språk-sammansmältning. Vore den ock lika möjlig att
förverkliga, som den i de lugnt bedömda faktiska förhållandenas
ljus visar sig orimlig, kunde det likväl sättas i fråga, om man ens
borde eftersträfva den, eller ej snarare önska vidmakthållandet af
en rikedom och mångfald i medel och former, som en gång förr
visat sig kunna stå så väl tillsamman med gemensamhet i det vä-
sentliga, med enhet i anda och kraft.
I närmaste samband härmed står den anmärkningen, att öfver-
sättningar till ett nordiskt språk af de främmande alster, som hvarje
literatur skyndar att tillegna sig, med undantag endast för egent-
liga folkskrifter, borde lika väl kunna blifva gemensamma för hela
detta literatur-område och der spridas på blott ett af de nordiska
skriftspråken. Den läsekrets, för hvilkens räkning man öfversätter
Parker, Laboulaye, Mill, Läbke m. fl., kan utan hinder tillegna sig
den ena på ett, den andra på ett annat af dessa två eller, kanske
vi nu böra säga, tre skriftspråk, hvilka äro med hvarandra så nära
befryndade, att man med uppoffring blott af en knapt nämnvärd del
af den möda, som får påkostas inlärandet af de allra första grun-
derna i ett verkligt främmande språk, i sina nabors tungomål strax
känner igen, enligt Franzens uttryck, blott "en brytning af sitt
eget.< Ännu äro vi imellertid ett godt stycke väg från detta mål,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
