Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skönliteratur.
Digte af Henrik Ibsen. Köbenhavn. Gyldendalske Bogh. 1871.
Det var naturligt, att ett band lyriska dikter af "Brands" och
•’Kongsemnernes" författare skulle emotses med stor spänning, och
att deras innehåll skulle blifva föremål för ett mer än vanligt stort
intresse. Ty mängden önskade att se, huru det såg ut inom den,
som hade afslutat sin Brand med det gåtlika "Han är Dens
cari-tatis" och sina "Kongsemner" med det lika gåtlika talet om att
"Skule var ett Guds Stedbarn", att se, om de dramatiska
personernas lifsinnehåll var ett med skaldens eget iure lifsinnehåll — den
trodde sig dels kunna få kasta en blick bakom den ridå, på
hvilken den stora fantasmagoristen lät sina bilder framstråia, för att
få veta "hur det såg ut der bakom maskineriet".
Fåfänga försök! Skalden uppenbarar sig i alla sina verk, och
ju mästerligare de äro, desto klarare framstår ban, och den, som
ej sett Ibsens personlighet klart i hans dramer, skall ej blifva det
ringaste klokare genom hans lyriska diktsamling, om de äfven tro
sig här få honom så, som han står och går, tro sig finna
privatupplysningar i en och annan riktning, som kunna vara
tillfredsställande för nyfikenheten. Den deremot, som intresserar sig för att
genom dessa dikter söka skaldens verkliga utvecklingsgång som
skald, den andliga bana, han genomlupit, ban skall med stor glädje
genomläsa och återläsa Ibsens dikter från böljan till slut. Man
skall då finna, att den danske kritiker, som anmält dessa dikter i
^Fædrelandet" har rätt, då han säger, att Ibsen i motsats mot
Björnson är "tviflets" skald, då Björnson kan karakteriseras ^sorn
den friska, glada "trons" skald. Men dermed upphör också vår
enighet med nämda anmälan, som ganska visst tror sig göra
Ibsen en stor kompliment, då han säger, att det i denna samling
tinnes 4 verkliga dikter, af hvilka de tre naturligtvis äro sådana,
som syfta oförtydbart på Danmark och de Danmark tillfogade
oförrätter: "Lincolns mord", "Ballonbrefvet" och "Rimbrefvet till
fru Heiberg". Men för Norges unga kulturlif ville vi snarare
säga, att med högst få undantag hvar och en af dessa dikter bära
en historia i sig, forma sig kring en allvarlig och i Norges lif väl
känd tanke, och hvarest de ej göra annat, der ge de i sann
"dikterisk" form en förklaring till utvecklingen af denna märkliga
skaldepersonlighet sjelf, som dock alltid blir en af de intressantaste
företeelserna inom det unga Norges kulturhistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
