Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA URKUNDER.
543
adeln skulle representeras vid riksdagarna af valda ombud — ett
förslag, som lika litet vann Christinas bifall, som det hade vunnit
Carl IX:s och Axel Oxenstjernas, och som, när det framdeles under
frihetstiden och senast under våra dagar återkommit, har blifvit af
adeln sjelf förkastadt. Förslaget blef således aldrig verklighet och
behöfver derföre icke upptaga våra tankar; men ingen lärer
förneka, att det var så innehållsdigert, att det, oro det blifvit antaget,
väl skulle hafva kunnat leda vår samhällsutveckling i helt andra
spår än dem, som den nu har följt
Då ständerna nästa gång, 1649, sammanträdde, hade de att
glädja sig öfver den afslutade Westfaliska freden, som ändtligen
efter nära 90 års krigstillstånd gaf riket yttre ro. Åtskilliga
ärenden, föranledda af denna stora förändring, eller afseende
förbättringar i rättsväsendet och hushållningen, förelades stäuderna; men
vigtigast syntes dem dock behofvet att stadga tronföljden. För
detta ändamål uppmanade de den unga drottningen att förmäla sig
med sin kusin Carl Gustaf; hon åter föreslog deij att välja honom
till tronföljare. Öfverläggningarna härom mellan drottningen och
ständernas utskott fördes med mycken liflighet och ganska fritaligt;
utskottet dref hårdt på giftermålet, icke utan skäl befarande, att
bakom drottningens förslag låg en obenägenhet för äktenskap, eller
såsom ärkebiskopen uttryckte sig, att "Hennes Maj:t toge samma
sinne som drottning Elisabeth gjorde." Drottningen åter förehöll
dem den fara för riket, som kunde uppstå, om hon fölle ifrån,
utan att tronföljare funnes; hon erinrade, att konungadöme var
Sveriges enda lagliga styrelseform och icke kunde ersättas af en
annan, "neml. de fem, hvilket 6ker ad Calendas Græcas"; genom
hvilka ord hon på en gång antydde, hvarifrån hon anade, att
motståndet mot hennes förslag ledde sitt upphof, och tillika trotsigt
uttryckte sin visshet, att detta motstånd icke skulle vinna sitt mål.
Å andra sidan fördoldes icke, att ännu större faror kunde uppstå,
om man stadgade något, som kunde gifva upphof till stridiga
arfsanspråk. Såsom bekant är, genomdref drottningen sin vilja mot
både rådets och ständernas betänkligheter, sedan hon likväl lofvat
att icke gifta sig med någon annan än Carl Gustaf och att till sin
kröning betänka sig på ett godt svar.
Under riksdagen 1649 framträda tydliga tecken till den sön-
Sven*k Tidskrift. 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
