Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54.2
8VEN8KA URKCNDER.
Först möter oss i den nu utgifna delen protokollot för
utskottsmötet 1645. Det var en i 1634 års regeringsform bibehållen afart
af riksförsamling, erinrande om riksdagens ursprungliga egenskap
att vara en tillfällig utvidgning af konungens råd, till hvilken efter
omständigheterna kallades flere eller litrre af de män eller
samhällsklasser, hvilkas råd eller medverkan regeringen ansåg sig
behöfva. Det gälde denna gång att höra de förnämsta af ständerna
-angående den pågående fredsunderhandlingen med Danmark. Eget
nog är att se, huru det var regeringen, som önskade att antaga de
af Danmark erbjudna fredsvilkor, under det att i utskottet åtminstone
af adeln de flesta ville fortsätta kriget. Denna krigiska stämuing
gaf sig visserligen luft såsom ett inrotadt misstroende till den
afund-sjuke grannen, öller, såsom landtmarskalken Hr Gabriel Oxenstjerna
uttryckto sig: uatt när vi svenskar fäkta med juten, då är Gud
•och lyckan med oss; men när vi inlåta oss med honom till
handling och traktater, så öfvervinner han oss med sin falska illistighet;*
men det egentliga hufvudskälet var väl de svenska vapnens
framgång, eller att man "hade juten så vida vid håren", så att man
kunde vänta ännu fördelaktigare fredsvilkor genom att "hålla
honom varm". De fyra borgmästare, som skulle föreställa
borgarståndet, yttrade sig mera tveksamt; och angående presterna tog
landtmarskalken för afgjordt, att de skulle "resolvera till freden
för-medelst deras ämbete och till att contentera deras åhörare". För
att förekomma vidare samrådande mellan ständerna, hvarvid adeln
måhända kunnat genomdrifva sin åsigt, kallades de till gemensam
öfverläggning med drottningen och rådet, hvaraf resultatet blef, ’att
"när de eftertänkte Hennes K. M:ts eget argument, som var
con-scientiösiskt, att utgjuta mera menniskoblod, när han gifver oss mer,
än vi hafva begärt, ty är bäst, att vi emottage den begärliga
freden, som oss presenteras".
Vid den följande allmänna riksdagen 1647 förekommo dels
öfverläggningar om fredsunderhandlingen i Tyskland och medel att
vid makt hålla Sveriges krigshärar, dels åtskilliga inrikes ärender,
bland hvilka förhandlingarne om en ny förordning till skogarnes
skydd och vård berörde en fråga, som ännu i våra dagar väntar
på en tillfredsställande lösning. Bland andra ämnen, som bragtes
på tal, förtjenar att märkas ett på riddarhuset väckt förslag, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
