Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM PAB W1NISMEN.
523
kedja lägst stående; en sannskyldig frände till protoorganismen.
Jag tillstår, att när jag ser på det schema, som upptager den Darwins
arbete bifogade planchen, detta djur ovilkorligen framställer sig för
tanken. Äfven på schemat flyter möjligheternas plastiska massa ut i en
mångfald af trådar, åt alla håll afgifvande rikliga sidogrenar.
Tanken kan låta dem fortsätta detta spel i oändlighet, utan att man
i verkligheten ändå hinner från rizopoden. Denna är som en
lefvande vederläggning af Darwins theori; åtminstone är den en
protest emot allmängiltigheten af de lagar den uppställer. Han
känner detta alltför väl sjelf, och de reflexioner öfver bristen på
fördelaktiga variationer*), öfver tidens otillräcklighet (!) o. s. v.,
hvartill han för att förklara tillvaron af dessa lägre organismer
tar sin tillfiygt, kunna ej fördölja den ohjelpliga lamhet, som med
detsamma hotar att drabba theorien i sjelfva utgångspunkten. —
Blicken tillbaka öppnar ett så oändligt lockande perspectiv; här
är rörelsen fullbordad och kan omtydas till gunst för hvilket
uppfattningssätt det så skall vara. £11 stillsam villa låter mig tro, att
jag på denna regressiva väg ger en förklaring i riktningen framåt,
blott genom att på hvarje punkt behålla målet, det fulländade, i
minne. Naturligt urval skall "noga iakttaga och sorgfälligt pröfva
hvarje förändring, med aldrig felande takt utvälja hvarje sådan,
som leder till förbättring." Man medgifver sjelf, att allt detta blott
är metaforer, och gör ändock metaforen till det egentliga i
förklaringen; man protesterar mot "ändamålet", och ser dock i de
verkande orsakerna idel medel, det vill säga: man ställer dem i
ändamålets tjenst. Till menniskans planmessiga urval griper Darwin
ständigt, för att illustrera naturens, och öfverflyttar det förras
verkningssätt i en oändligt förstärkt grad på det senare med det
påstående, att naturen, som är vida mäktigare än menniskan, också
bör kunna åstadkomma ojämförligt mycket mera; hvaremot heller
ingenting skulle kunna invändas, om naturen verkligen besutc den
*) Mau ser icke rätt, huru denna förutsättning låter förlika sig med
den på annat ställe proklamerade satsen, att de lägre organismerna äro
mer föränderliga än de, som stå högre å skalan. Denna föränderlighet
hör ju erbjuda urvalet riklig anledning att åstadkomma ett fortskridande
i organisation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
