Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM PAB W1NISMEN.
509
het; idéen herrskar med imponerande makt. "Du älskare af
lifvet" — med dessa ord tilltalar Vishetens bok Gud — "din
oföf-gängliga ande är i allting."
Här är som ett andetag i det fria.
En ny skola af naturforskare, som blifvit alldeles utledsna vid
det mystiska ordet instinkt, begagna sig aldrig deraf utan att
omgifva det med citationstecken. Somliga förfara på samma sätt med
ordet förnuft. Det tjenar till intet att byta ord med dem, som
förneka det instinktmessiga i en sådan handling, som t. ex. då en
af en höna utkläckt ankunge utan vidare störtar sig i vattnet.
Man kan för många fall uppfinna ett annat namn, man kan kalla det
en i arf Öfvergången vana och sedan låta vanan ursprungligen ha
uppkommit genom en tillfällighet. Detta sätt anlitar åtminstone
Darwin esomoftast. Han polemiserar icke mot användandet af
ordet instinkt, ban accepterar det tvärtom; hvad han egentligen
tänker sig dervid, säger han oss icke; begreppsutvecklingar och
definitioner äro icke hans sak. Hufvudsaken är för honom att visa, att
äfven instinkter kunna variera och ätt naturligt urval kan betjena
sig af dessa variationer. Exemplen på dylika med säkerhet
iakttagna förändringar tagas såsom vanligt från de tama djuren och
äro helt få och obetydande,; beträffande de vilda försäkras det mera
i allmänhet, att så är fallet. Tvifvelsutan kunna äfven här
exempel framdragas; om på dem några vidtgående slutsatser kunna
byggas blir en annan sak. Det hade varit önskvärdt, att Darwin
här hade varit bestämdare i sina uppgifter; som saken nu står
har hans redogörelse för, huru några speciela och högst underbara
instinkter kunna tänkas ha uppstått, ingenting annat att stödja sig
på än den inro sannolikhet, som kan uppställas derför.
Gökens märkvärdiga instinkt att anförtro sina ägg åt andra
foglars omvårdnad förklarar Darwin såsom uppkommen ur en
tillfälligtvis antagen vana; en gökhona har en gång kommit att lägga
ett ägg i ett främmande näste. Detta antagande är i sjelfva
verket så lätt att göra, att den enda betänkligheten ligger just i sjelfva
lättheten, ty man kommer ovilkorligen att fråga sig, hvarföre det
ej oftare inträffat med en mängd andra foglar. Det sker också
understundom — upplyser oss Darwin — och har förmodligen äfven
fordom skett; likväl finnes ingen annail europeisk fogel, som förvärfvat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
