- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1871 /
487

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UM DAHWINI8MEN.

487

på en inskränkt rymd och alla hänvisade till samma näringskälla
och samma sätt att tillgodogöra sig denna, — bör den vara som
allra häftigast; grannarna äro här de farligaste fienderna. Något
dylikt gäller, ehuru naturligtvis ej alltid i samma grad, om
förhållandet mellan de olika arterna af ett och samma slägte.

Under långa perioder resulterar af denna i det förborgade och
under det mest skenbara lugn alltjämt fortgående kamp på utsidan
ingenting annat än status qui; krafterna hålla hvarandra så i
jämnvigt, att naturen under växlingen ändock bibehåller samma utseende.
Det är detta, som fördunklar vår blick för ett faktum, som annars
borde vara det mest i ögonen fallande af alla. Klimatiska växlingar,
tillfälliga invandringar af vexter eller djur från främmande områden
o. s. v. kunna på en punkt gifva en stöt, hvilken, fortplantande
sig i allt vidare kretsar, plötsligen rubbar jämnvigten och med
detsamma afslöjar för oss det enas förborgade ingripande i det andra.
De förut herrskande blifva nu kanske fullkomligt undanträngda af
andra, och deraf följa en mängd nya kombinationer på flera områden.

För att gifva en antydning om hur mångfaldigt tillvarelsens
vilkor äro flätade in i hvarandra, och huru de bestämmande
orsakerna, hvilka man vanligen är böjd att söka på närmaste håll, ofta
först låta finna sig på långt afstånd, anför Danvin några speciela
fall, der han trott sig kunna åtminstone ett stycke förfölja den
slingrande vägen. En af Englands vigtigaste foderväxter,
rödklöf-vern, kan allenast befruktas, följaktligen bringas till frösättning,
genom tillhjelp af humlorna, som föra frön\jölet från blomma till blomma.
Skulle således humlorna bli utrotade i England, så skulle samma
öde också drabba klöfvern. Men humlornas talrikhet eller
sällsynthet bestämmes af åkerråttornas, hvilka förstöra deras bo och
honungskakor. Råttornas antal beror nu åter på kattornas —
följaktligen se vi klöfverns fortkomst beroende af ett djur, som man
väl minst skulle tänkt på att sätta i förbindelse dermed.
Kombinationen ser sinnrik nog ut, och man kan dervid ej hafva något
att invända, så läuge den ej vill gälla för annat än en helt löslig
antydan om, huru i naturen det ena är sammanväfdt med det
andra. Från en sådan synpunkt har den sitt stora intresse. Ville
någon deremot taga det på fullt allvar med just de angifna
lederna, så fruktar jag, att den vackert sammanlänkade kedjan faller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:14:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1871/0491.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free