Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
SKÖNLITERATUR.
unga helgonlika qvinnorna Florence Dombey, liten Dorrit och Lizzie
Gaffer (Vår gemensamma vän) hvilka utan klagan, ja nästan med
glädje, vandra pligtens törnbeströdda väg. Men Dickens visar oss
ännu ett slag af karakterer, der striden mellan förnuft och
sinlighet, spelet mellan lifvets högre och lägre krafter, växt ut till en
storartad tragisk konflikt, såsom hos Edith Dombey och, ehuru i
ringare grad, lilla Emilie (Copperfield). Hos dessa med flera
karakterer finnes ingenting egentligt humoristiskt, men de äro dock
tecknade med samma lif och sanning, till en del äfven med samma
kärlek, som de hos hvilka förf. låter sitt älskliga skaldelynne
allra Mast spela.
Ingen författare torde kunna jemföras med Dickens i
teckningen af barn. Hans fantasi samverkar med hans humor för att
göra skildringen af dem hjertlig, stundom lekande, stundom djupt
rörande. Denna — i ordets bästa betydelse — barnsliga
skärhet och oskuld är ett af de på en gång vackraste och
egendomligaste dragen hos hans genius och sammanhänger med den
friskhet i sinnet och omedelbarhet i uppfattningen, som i så hög
grad utmärka honom och, arf ifrån hans ègen barndom, låta honom
så väl förstå barnen. Han säger sjelf på ett ställe, att minnet i
allmänhet går längre tillbaka, än man förmodar och "att
iakttagelseförmågan hos barn är rent af underbar genom sin skärpa
och noggrannhot. Jag tror i sanning att de flesta fullvuxna, som
äro anmärkningsvärda i detta hänseende, kunna sägas icke hafva
förlorat denna förmåga med större skäl än förvärfvat densamma,
detta så mycket mer som jag i allmänhet finner sådana menniskor
bibehålla en viss friskhet och vänlighet samt en viss förmåga att
finna sig roade; allt likaledes arf, som de bibehållit sedan sin
barndom*)". Häri har man en förklaring öfver att den mogne mannen
kunde med sådan säkerhet skildra känslorna i ett spädt
barna-hjerta. Ett och annat af hans barn kan visserligen synas allt för
klokt, såsom lilla Neil, eller för lillgammalt, såsom Paul Dombey,
men tager man i betraktande de undantagsförhållanden, under
hvilka de uppvuxit, tro vi, att anmärkningarna häremot böra
förbytas i beundran för den skarpblick, som äfven häri gör sig gäl-
*) David Copperfield etc. Öfvers, af Q. Thomée. 8thm;i852. I. s. 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
