- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1871 /
347

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KÖFSVARSFRÅGAN OCH DP FEM RESERVANTERNA. 347

till sjelfva sitt syftemål och sin princip strider emot soldatens
kortare tjenstetid.

Vi nämde såsom en annan olägenhet vid denna aflöning i
torplägenhet, att allt inkallande i tjenstgöring, som naturligtvis mest
skulle ifrågakomma för dem af stammen, som visade sig vara
lämpliga befälsämnen, icke kan af dem anses annat än som ett straff
lagdt på dugligheten, och befrielsen derifrån som en belöning åt
odugligheten. Det är ju uppenbart, att då stamsoldatens aflöning
icke är beräknad efter den tid på året som han tjenstgör, utan
afsedd för att han skall vara att påräkna i händelse af behof, en
viss liknöjdhet skall hos honom göra sig gällande, och hela hans
ställning måste helt naturligt hos honom framkalla den önskan att
så mycket som möjligt få vara i fred. Att rust- och rotehållare,
hvilka så länge de skola aflöna soldaten, äfven påyrka sin rätt att
då antaga honom, i detta afseende med honom hafva lika intresseu
ligger i sakens natur. Det sätt, hvarpå inkallandet till
underbefälsskolor på Carlsborg blifvit såväl af soldater som rotehållare
emottagen lägger detta tydligt i dagen.

Såväl under som efter riksdagen har man ofta fått höra den
tanke’ uttalas, att Andra Kammaren med det vilkor, hvarunder
värnepligtslagen antogs, endast hade för afsigt att undanskjuta
värne-pligtslagen, och såsom bevis derpå har man anfört det yrkande,
som af en del representanter framställdes, om inskränkning i
öf-ningsdagarnas antal. Ehuru detta yrkande af pluraliteten möttes
med ett sådant ogillande, att framställningen togs tillbaka, kan man
dock ej frånkänna detsamma en viss betydelse. Dessa
representanters mening tyckes dock hafva varit, att öfningarne till en del
kunde bedrifvas i hemorten för att, genom inskränkande af öfningarne
på mötet till tvänne år, minska marschdagarnes antal. Vi tro för
vår del att just denna omständighet, att under tre år efter
hvarandra vid den för landtbruket brådaste tiden på året de
starkaste ynglingarne skulle marschera till mötet, hvarest de till
följd af den för öfningarne anslagna korta tiden icke kunde
sysselsättas med annat än de första elementerna i yrket, måste för
landtmannen förefalla vida besvärligare, än om deras söner skulle
ett helt år ligga i en depöt, der tillfälle till en för hela lifvet
gagnande undervisning skulle kunna dem beredas och derefter med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:14:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1871/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free