Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AX KL FERSEN SOM MEMOIRFÖRFATTARE. :il.">
hos den vrängbild, som Fersen tecknat af Gustaf III; sjelfva
statskuppen af den 19 Aug. är der ingenting annat än verkan af "en
stor rädsla" (III: 84). Så är det ock med hans öfriga handlingar;
fruktan, fåfänga, ledsnad, längtan efter ombyte, omväxla såsom
förklaringsgrunder till nästan alla.
Inga naturens ädlare eller ömmare känslor få tala hos
konungen. När donne i den biljett, genom hvilken han underrättade
enkedrottningen om kronprinsens födelse, klagade öfver den söndring
mellan honom och hans moder, hvartill detta barns tillvaro gifvit
upphof, så säges detta vara beräknadt för att afbryta försoningen
dem emellan (IV: 72); och när Lovisa Ulrikas oeftertänksamma
och tvätydiga svar ankom, som, i den mening konungen tog det,
satte den nyföddes bela framtid på spel, så heter det, att
"konungen stälde sig bestört och bedröfvad öfver sin moders svar;" och
att "förnöjelsen lyste i konungens ögon öfver förlikningens afbrott
och sin (!) moders förklenande" (IV: 73). Vid underrättelsen om
modrens död, sedan han efter långa år af osämja vid hennes
dödsbädd kämpat en bitter kamp med henne och med sig sjelf för att
ändtligen vinna försoning, heter det: "Hans Maj:t bjöd till på allt
sätt att synas rörd4’ (V: 103). — Ja äfven vid hans egen sons,
den späda hertigens af Småland, död förnekas honom alla
menskliga känslor: "hau blef ej mycket rörd deröfver; emellertid gjorde
han allt hvad han kunde för att gråta; men han hade inga tårar
till hands för denna gången" (V: 150). Man jämföre härmed
Schröderheims berättelse om detta dödsfall!
Naturligtvis måste den, som var så alldeles döf för den
närmaste blodsfrändskaps röst, ännu mer sakna hjerta för sina
undersåtars väl eller ve. Också tecknas hans sinnelag mot dem i
korthet sålunda: "Konungen hatade alla dem, som tjenade honom uti
de vigtigaste ärenden, och föraktade återstoden af sina undersåtar,
såvida de icke tjenade till verktyg för hans nöjen". (V. 142).
Tacitus skulle icke hafva kunnat säga mycket mer om sin
Tiberius. Men det klander, som med skäl kan riktas mot
konungens flärd och falskhet, förlorar ju all sin vigt, då det befinnes
uppblandadt med så många osanniLgar, så mycken öfverdrift.
Rättvisa mot politiska motståndare är icke bland de
egenskaper, som Fersen i sina anteckningar ådagalägger. Mest faller detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
