Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AX KL FERSEN SOM MEMOIRFÖRFATTARE. 3
Under de år, som följde, de rådplägningar, som försiggingo mellan
det svenska hofvet, hattarne och Frankrikes regering om en
förändring af Sveriges statsskick, var Fersens ord kanske det, som
mest betydde i Versailles; det hördes icke blott af Frankrikes
ministrar, det hittade också vägen ända fram till Frankrikes körning;
och förslag, som vexlades mellan den unge svenske kronprinsen
och hertigen af Choiseul, understäldes stundom på vägen Fersens
pröfning. I de revolutionsförslag, som 1768 voro å bane, var
Fersen medvetande, ehuru han föredrog en förändring på lagenligt
sätt. En sådan misslyckades vid riksdagen 1769, då han för tredje
och sista gången förde landtmarskalksstafven. Efter revolutionen
1772 inträdde ett samhällsskick, som icke lemnade utrymme för
en sådan makt, som den Fersen hittills vid riksdagarne utöfvat.
Han inträdde nu för en kort tid uti riksrådet; men då äfven detta
hade förlorat sin betydelse, drog han sig snart tillbaka i det
enskilda lifvot Han var likväl en alltför betydande medborgare, för
att icke erhålla kännedom och meddela sina råd om hvad som
förehades. När riksdagskallelsen åter samlade ständerna kring
Gustaf 111:8 tron, intog Fersen den främsta platsen ibland dem,
icke såsom ordförande men såsom den mest aktade, erfarne och
inflytelserike ledamoten, och den nyfödda men hastigt växande
oppositionen mot konungen ville gerna ställa sig under hans
ledning. Vid de tre riksdagarne 1778, 1786 och 1789 utöfvade
Fersen ett stort inflytande och betraktades af konungen med allt större
misstro och missnöje, som slutligen bröt ut i det oerhörda våld på
riksdagsmannafriheten, då konungen den 20 Februari 1789 lät
arrestera Fersen jämte åtskilliga andra af oppositionen på
riddarhuset, och utan anklagelse, utan dom, hålla dem fängslade till
riksdagens slut. Med denna våldshandling och förenings- och
säkerhetsaktens införande upphörde Fersens politiska bana; den
70-årige mannens verksamhetstid var förbi, och han nedsteg 5 år
derefter i grafven.
Denna hastiga öfverblick af Fersens lefnad visar, huru nära
händelsernas brännpunkt han under en lång följd af år stått, utan
att genom fördjupande i vissa embetsmanna-detaljer förslöa blicken
för det hela. I sanning torde såsom memoirförfattare ingen hafva
haft en fördelaktigare ställning än han. Så vidt det ankommer på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
