Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ FÖRFATTARE FRåN 1840-TALET.’
249
mig fantasi. — Penningar och arbete innehåller mänga riktiga
grandsatser rörande arbetets fördeluing, om förhållandet mellan
arbetsgifvare och arbetstagare, så på land som i stad, och skulle af de
i statsekonomien oförfarne, som önskade erhålla en ytlig insigt deri,
låta med fördel begagna sig såsom ett lättläst kompendiam. Der
polemiseras också mot gemensamhetsfängelsema, ehuru ingalunda
med den satiriska skärpa, med hvilken t. ex. Dickens behandlar
cellsystemet, och den gamla missgerningsbalken får äfven sina
skarpa hugg. Då detta arbete just har för afsigt att uppvisa
förvänd-heten i åtskilliga af våra samhällsförhållanden, för hvilka äfven
oskyldiga falla offer, är det klart, att den fria sjelfbestämningens lag
här icke kan komma till heders. Till bränvinets missbruk ligger
skulden dels hos lagstiftningen, dels hos bränneripatronen, och först
i sista handen och minst hos fyllhunden. Imellertid uppfostrar denne
sin son till en dagdrifvare, som slutar med brott, och äfven detta
blifver samhällets skuld. I medvetande om sin egen uselhet och
aning om sonens framtid söker han dock att rädda sin dotter,
hvilket äfven lyckas derigenom att hon upptages af en gudfruktig
gumma. Hon blifver både moraliskt stark och god, men någon
varaktig lycka finner hon dock icke, ty hennes make, en man som i
fjorton år lefvat ett aktningsvärdt lif, blir igenkänd såsom liftidsfånge
och återförd till en fästning, o. s. v. En följdriktigt tecknad
karakter finnes här likväl, nämligen Adolf Fänger, den bortklemade
rike mans sonens, hvars nycker hans svaga och egoistiska moder
ända från hans barndom sökt fylla, under det hon deremot lemnat
har.s hjerta och förstånd kalla. Visserligen låter det tänka sig att
Adolf med sina goda anlag och sin tidigt utbildade
omdömesförmåga blifvit något helt annat och motsatt det, hvartill förf. nu gjort
honom; men när denne gjort till sin uppgift att teckna menniskorna,
sådana de blifva genom samhällsförhållandena, är denna teckning
nog riktig af en yngling uppfostrad till medvetande om sin
rikedom och makten deraf. Då det öfver allt i detta, liksom i de
flesta Onkel Adams arbeten, är samhällsformerna, ej de handlande
personerna, som bära skulden för det onda och förvända, är det i
sin ordning att upprättelsen eller försoningen äfven sker genom nya
formor. Så tillgår också här; skada blott att dessa former äro så
nya, att de ännu i dag, tjugufem år sedan arbetet såg dagen, icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
