- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1871 /
246

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

246

TVÅ FÖRFATTARE FRÅN 1840-TALET.’ 246

konstnärligt värde, än de äldre småstyckena. Men det är ej fråga
härom, utan om de fylla dessa anspråk, och det är detta vi våga
bestrida.

Härvid bör i företa rummet fasthållas, att ett konstverks värde
icke beror på ämnets beskaffenhet, den sedliga aktningsvärdheten
af dess innehåll el. d., ty i så fall förtjenade utan tvifvel Onkel
Adams tendensiösa arbeten ett ganska framstående rum. Det är
formen, och formen uteslutande, som är för konstverket
bestämmande, hvarvid med form, i korthet sagdt, menas iakttagande af de yttre
och inre lagarne för den i fråga varande konstarten. Med form i
en roman, som är skildringen af en handling, menas nu ej blott
det yttre förhållandet delarne imellan, deras rätta inbördes
proportioner o. d., utan också deras inre sammanhang sins imellan, så att
en föregående utgör grund för en efterföljande och att alla utgöra
nödvändiga beståndsdelar i det hela. Härmed sammanhänger äfven
fordran på en bestämd karaktersutveckling hos de handlande
personerna. Der en sådan ej finnes, utan deras öden bero på yttre
omständigheter, ej på karakterens inre bestämdhet, der är det
slumpens godtycklighet, ej en nödvändig konseqvens, som herrskar.
En annan följd deraf, att den handlande personen ej fattar sig
sjelf sdsom bestämmande af och fullt ansvarig för sitt öde,’blifver
den, att han icke kan känna sig helt fyld af sitt patos, hvarigenom
åter den kollision, som i romanen, liksom i dramat, * måste utgöra
handlingens höjdpunkt, förlorar en god del af sin styrka och
dermed äfven af sitt intresse.

Huru ställer sig nu värdet af Onkel Adams arbeten, mätta efter
dessa grundsatser?

Fästa vi oss först vid det lägsta, vid sjelfva tekniken uti dem,
så nödgas vi fälla det omdömet, att förf. med afseende derå ej
hunnit öfver dilettantens ståndpunkt. I knapt något enda af de
mera utarbetade alstren af hans penna kan man upptäcka någon
huf-vudhandling. Det hela är sammanväfdt af en mängd olika episoder,
mellan hvilka ej finnes något annat samband än den gemensamma
tendensen och möjligen flere eller färre gemensamma personer, som
dervid uppträda. Såsom exempel härpå nämna vi blott, tagna i
högen, Får gå, der man platt ej kan få reda på hvarken
hufvud-person eller hufvudmoment, Hat och kärlek, der den intressanta-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:14:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1871/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free