Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-SVENSK POLITIK 1742—50.
211
I allmänhet erlade de, i bevillning till kronan, 1743 och följande
år åtta proc. af penningelöner, men tolf proc. af indelade löners
i stat upptagna värde; 1748 och dernäst följande år likväl blott
sex proc. af penningelöner och nio proc. af sådana indelade löners
kronovärde, som utgingo i persedlar eller betalades efter
markegång. — Och på samma gång hemsöktes ’till och med de lägsta
klasserna af enskilda tjenare med stränga bevillningsanspråk.
Enskild herrskapsbetjening, äfven lägre, som njöt större lön än tjugu
daler silfvermynt, måste, så väl enligt 1743 som efter 1747 års
bevillningsförordning, af lönen i bevillning erlägga tio proc. (För
lakejer bestämdes likväl 1747 en annan regel). Var lönen mindre,
erlades, efter 1743 års förordning, af man två, och af qvinna en
daler silfvermynt; men efter förordningen 1747 af man en och en
half, af qvinna tre fjerdedels daler. — För tjenstefolk, som var
sysselsatt med jordbruk och boskapsskötsel, var bevillningen, utan
afseende å lönens belopp, allmänt bestämd till ett visst antal ören.
Enligt 1743 års förordning skildes dervid blott mellan man och
qvinna. Förordningen af 1747 skilde ytterligare mellan dem, som
fylt tjuguett år, och dem, som befunnos i åldern mellan femton och
tjuguett år, samt emellan dem, som tjenade på landet och dem, som
hade tjenst i stad. Äldre voro underkastade högre bevillning än
yngre; och stadsfolk betalade dubbelt mot landfolk; hvarjämte
tjen-stehjon, som voro födde på landet och efter förordningens
utfärdande flyttat till stad, måste utgöra en särskild bevillning, som för
man utgjorde mer än tre, och för qvinna mer än två gånger så
mycket som den äldre stadstjenstehjon i allmänhet åliggande.
Lönlöshet befriade icke från den till visst belopp utsatta
bevillningen. Den måste äfven af lönlöse erläggas. Man ansåg sig väl
kunna affordra sådan för den kost de af husböndeme njöto,
likasom afseendet på kosten troligen föranledde, att den bättre aflönade
betjeningens bevillning utsattes till högre proc. af lönen, än
embets-och tjenstemäns. — Kommunalskatterna voro dock ännu icke af
så stor betydenhet som nu.
Ett enda för tiden synnerligen betecknande drag vilja vi ännu
efter Hr M. tillägga. — Ständerna voro, såsom bekant är, denna
tid i uteslutande besittning af lagstiftande makten. När de hos
konungen anmälde ett beslut, med begäran om dess allmänna kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
