- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1871 /
209

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-SVENSK POLITIK 1742—50.

209

dessa och mot den af ett s& talrikt parti önskade tronkandidatens
fader, funnit sig nödgad att hos kejsarinnan anhålla om ytterligare
hjelp, som ock lemnades. Tolftusen man och trettio galerer under
General Keith ankommo i Oktober 1743 till Sverige samt dröjde
här öfver vintern. På våren voro de faror, för hvilka de
hitkom-mit, aflägsnade, och man väntade och önskade de besvärlige och
farlige gästernes hemresa; men det visade sig då, att ryska
regeringen önskade låta dem här stanna qvar. Först i Juli 1744 lyckades
man bli af med dem. Den 25 Juni följande år måste Sverige ingå
med Ryssland ett försvarsförbund, hvars vilkor af Ryssland
dikterades. Och redan den 6 Juli samma år sände Elisabeth den då af
Hattarne vunne Adolf Fredrik ett bannebref för dessa nya
förbindelser. Hans värdiga svar derå’ bröt för alltid det goda förhållandet
mellan de höga personerna. Ryska regeringen hade genom
banne-brefvet tydligen ådagalagt sin afsigt att, ehuru den icke mera hade
några trupper i Sverige, ej dess mindre behandla det som ett
lydrike. Och det blef från don tiden den svenska regeringens första
pligt att rädda landet från det öde, hvarmed det så uppenbart
hotades. De följande åren gjordes från ryska sidan det ena försöket
efter det andra att låta Sverige grundligen känna sin vanmakt och
att blanda sig i dess inre angelägenheter. Lika ihärdiga voro de
svenske statsmännens bemödanden att omintetgöra dessa försök;
och kort före det oförskämdaste af dessa, hvilket skedde i Augusti
1749, hade de ändtligen lyckats att få den preliminära uppgörelsen
mellan Danmark och Adolf Fredrik afsluten, samt derigenom
undandraga Ryssland Danmarks bistånd. Underrättelsen derom
saktade öfvermodet. Och då Frankrike och Preussen, efter med
Sverige 1747 ingångna förbund, med värma antogo sig dess sak,
sökte Rysslands bundsförvandter, England och Österrike, med heder
draga det ur sin något besvärade ställning. Det lyckades icke;
och sedan ryske ministern i Stockholm i Januari 1750 med någon
modifikation upptagit ett af derunder gjorda förslag, dock ledsagadt
af antydan, att det oförskämdaste af Rysslands äldre förslag ej var
frångånget, men dermed blifvit afvisad, samt Danmark samtidigt stält
sig på Sveriges vänners sida och afgifvit den sid. 203 anförda
förklaring, måste Ryssland slutligen afstå från sina så länge och så ihär-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:14:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1871/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free