- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1871 /
150

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150

en blick på svebiges jern vågar.

som hittills gått på landsvägarne förlorad.*) Hvarför man också
med statistiska uppgifter kunnat visa, att den jord, som ligger
så att säga inom en banas attraktionsområde, fått ett ökadt värde,
som stundom uppgår till flera gånger banans anläggningskostnad.
Och till slut gifver en jernväg direkt vinst, hvilket aldrig är fallet
med en landsväg. När vi då på våra landsvägar under tider, då
det rörliga kapitalet var jemförelsevis vida mindre än nu, ansett
oss kunna nedlägga betydliga summor utan någon direkt vinst, så
böra vi också hafva råd att på jernvägarne, som redan gifva en
långt ifrån obetydlig behållning och skänka mångdubbelt större
indirekta fördelar, nedlägga ofantligt mycket större summor. Våra
500Q mil vägar hafva säkerligen kostat oss öfver 50 millioner i
nuvarande mynt, och blott under de sista 10 åren hafva vi på
dem nedlagt öfver tre och en half million. I jemförelse dermed
äro 120 millioner utgifna för jernvägar icke något så synnerligt
att tala om. Ofta hör man talas om den tryckande skuldsumman
af de stora jernvägslånen, men går man saken närmare på lifvet,
synes den mindre farlig. I Juni 1870 var kapitalåterstoden å
dessa lån något öfver 100 millioner med en annuitet af 5,773,000.
Då nu 1870 års till Riksgäldskontoret levererade trafikbehållning
var något öfver 2,740,000 och årliga återbetalningen af enskilda
jernvägsbolagen kan beräknas till minst 700,000, så blir den verkliga
årliga mellangiften, som staten får vidkännas, icke mer än något
öfver 2,330,000, hvarmed den ofantliga indirekta vinsten ej kan
anses vara för dyrt köpt, för att ej tala om huru jernvägarne
inverkat på vår förnämsta statsinkomst eller tullmedlen. Och man
bör ej glömma att i ofvan nämnda skuldsumma ingår större delen
af anslaget för den ännu ej färdiga nordvestra stambanan, hvars
nettobehållning jemte det stadigt växande öfvei skottet af öfriga
linier skall år för år göra mellangiften mindre.

En annan fråga blir den, om vi vid sjelfva byggandet gått till
väga med den största möjliga omtanka, så att vi för dessa millioner
fått det största möjliga antal af mil. Ty ju större banlängden är,
dess större blir den totala inkomsten, och ju mindre anläggnings-

♦) Det är talande nog, att då antalet i skjuts utgångna hästar
utgjorde 4,740,000 stycken 1856—60, hade det 1861—65 sjunkit till 3,106,000.
Och dessa siffror röra ju blott persontrafiken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:14:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1871/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free