Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 om betydelsen af en svensk öfversåttning af platon.
frihet af honom på ett sådant sätt skalle missbrakas, att han
der-med skadar andra och våldför sig på deras frihet, då är uppfostraren
tydligen uppfordrad att, med all den makt hans auktoritet kan
utöfva, sätta en gräns för detta våldförande. Men här gäller att
sätta denna gräns på det rätta stället. Gränsen kan endast blifva
en yttre, så länge det är auktoriteten som satt den, och skulle
densamma i auktoritetens namn vilja flytta sig in i det innersta
lifvet, då är ett andligt våld begånget.
Det synes oss med skäl kunna påstå* om den närvarande
tiden, att hon utgör en af de vigtigaste brytningsperioder i den
kristna mensklighetens lif. Med kristendomen kom en alldeles ny
insats för den menskliga utvecklingen i det hela. Den nya insatsen
var icke en ny upptäckt blott, af thcoretisk eller praktisk natur:
upptäckter äro abstrakta insigter om redan förhandenvarande
verkligheter, och abstrakta insigter kunna väl verka befordrande och
delvis ombildande på den fortgående kulturen, men de hafva ingen
makt att nyskapa eller pånyttföda. Hvad kristendomen gaf var
ett lefvande individuum: Kristus sjelf. Mången annan än han har
gifvit menniskorna stora gåfvor, nya sanningar, sköna sederegler,
ädla föredömen, offret af arbete och lidande, lif och blod, och
derigenom lyft undan något af den förlåt, som för menniskoögat
skymmer det gudomliga lifvet: men ingen annan än han har gifvit sin egen
person åt menniskorna, på ett sådant sätt att han vid Fadrens
hjerta band hvar och en, som han fick sluta till sitt eget Denna
nya individuella gåfva skulle nu menniskorna tillegna sig. I egentlig
mening måste detta tillegnande till följd af sjelfva gåfvans art vara
ett personligt tillegnande, hvilket, som man vet, måste äga rum i
menniskovarelsens innersta grund. Detta tillegnande, som innebär
personlighetens inplantande i den i högsta mening personliga och
i högsta mening fria verlden, sammanfaller aldrig med någon blott
formel frigörelse; men det kan hafva den formela frigörelsen till
sitt omhölje, sin förberedelse och sin följd. Den formela frigörelsen
är kulturens eller den menskliga uppfostringens mål och verk.
Till det stora uppfostringsarbetet måste derföre kristendomen träda
i ett positivt förhållande. Menniskorna skulle uppfostras med
afseende just på kristendomen. Den s. k. synliga kyrkan åtog sig
detta värf och utförde det med nit. Under sitt fortgående upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
