Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129 om betydelsen af en svensk öfversåttning af platon.
innehållsdigra orden: jag Är fri, hvad skall jag göra? då är äfven
för uppfostraren tiden inne att spöija, hvad han för sin del har
att företaga sig, ty nu måste åtskilligt af det gamla ovilkorligen
kastas öfverbord. Lika väl som myndlingen har uppfostraren nu
en kris att genomgå, eller med andra ord: han har en frestelse
att bestå. Myndlingen genomgår med ära sin kris, derest det
lyckas honom att få veta, hvari det egentligen består att vara fri,
att vara menniska, att vara ett i yppersta mening starkt sjelf:
hans väg är sjelfkännedomens, naturligtvis med tillämpning på viljan.
Sjelfkännedomens väg är också den enda, på hvilken uppfostraren
ined heder genomgår profvets stund. Han måste fråga sig sjelf:
jag är uppfostrare, hvad är jag då? Svaret är enkelt: jag är en,
som efter bästa förmåga skalf dana en menniska, d. v. s. en
varelse, som i sanning är fri. Till denna uppgift hör, att, så
länge myndlingen ännu i ett visst afseende icke kommit till
medvetande om sin frihet, i detta samma afseende leda hans natur så,
att, när frihetens stund kommer, denna natur måtte befinnas vara
ett villigt redskap för den fria vilja, hvilken bestämmer sig för det
goda. I det afseende, hvari ofrihet ännu är förhanden, måste
myndlingen ledas af uppfostrarens auktoritet; och denna ledning, då hon
just i den väntade fria sjelfbestämningens intresse bearbetar hans
natur, måste ovilkorligen påskynda frihetens förverkligande. I den
mån friheten såsom medveten sjelfbestämning inträdt, måste
auktoriteten vika: den uppfostrade skall nu icke längre antaga det eller
det, göra det eller det, derföre att uppfostrarens auktoritet så
bjuder, utan derföre att han sjelf inser, att det är sannt och rätt.
Frestelsen för uppfostraren är nu den att fortfarande vilja bygga
på sin auktoritet äfven i sådant, der myndlingen kommit till
medvetande om sin frihet, att i bristande sjelfkännedom förväxla sin
roll af uppfostrare med den af befallande herre. Frestelsen blir
så mycket större, om uppfostraren märker, att myndlingen begagnar
sin frihet illa; det ligger då nära till hands att tänka: han måste
beröfvas sin frihet, till dess han icke kan missbruka henne mer,
likasom om i denna verlden någon frihet skulle kunna brukas rätt
eller kunna brukas alls, i det ögonblick då hon icke längre kan
missbrukas.
Å andra sidan är det gifvet, att om den frigjorde myndlingeus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
