Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAPOLEON DEN 1:8TB OCH PBAN8KA REVOLUTIONEN. <53
in i den omstörtningens period, som begynte med revolutionen.
Hans traktan blef att uppvisa en ledande tråd, en sà att säga logisk
nödvändighet, en utveckling mot ett positivt mål uti hela detta
anarkiska virrvar; och sedan han ur denna synpunkt beskrifvit
revolutionen, kom han med samma uppgift till Napoloons historia.
Den lifliga beundran, hvarmed den fantasirike förf. omfattade sin
hjeltes person, och som allt mer och mer förökades under det
närmare beskådandet af hans statsmanna-egenskaper, gjorde naturligtvis
sitt till att bestämma synpunkterna; men ännu väsentligare var,
att Napoleon för honom, liksom för Bignon, blef en inkarnation af
det moderna Frankrike. Om han icke hade varit en af de
nödvändiga länkarne i revolutionens utveckling, så hade ju hela detta
tidskifte varit såsom en förlorad dag af Frankrikes lif; om denna
•tag varit förfelad, så hade ju revolutionens verk åtminstone icke
i allo ländt till välsignelse. Men så fick det ej vara; nej,
Napoleon hade utfört revolutionen verk genom att befästa Frankrikes
maktställning i Europa, och såsom Frankrike derutinnan
hade rätt, så hade Napoleon rätt — åtminstone så länge han
fullföljde detta värf och lyckades deri. Thiers’ olikhet med Bignon
består också blott deruti, att han ser "la fausse route" något
tidigare: 1808 i st. f. 1813, i Spanien i st. f. i Ryssland, och
att han då och då af denna sin insigt, måhända också af de
förändrade politiska förhållandena under de sista delarnes utgifvande
(efter 1852), föranledes att mer eller mindre skarpt klandra sin
hjeltes handlingssätt. Någon gång finner man ock, den rättvisan
bör komma Thiers till del, att han af sin menskliga känsla ledes
till medgifvanden, som Bignon aldrig kunnat göra, såsom då han i
Spaniens resning ser en storartad handling af fosterlandskärlek.
Sådant är dock mer sällsynt. 1 allmänhet är allt, som i Europa
reser sig upp mot Napoleon, antingen afund eller egennytta eller
eodalism eller brottslig stridslystnad; "brigands" och "traitres" äro
de epiteter, som Napoleons motståndare, furstar och folk af Thiers9
liksom af Bignon, erhålla. Om vi ej allt för mycket misstaga oss
år det denna exclusivt franska synpunkt för betraktelsen, som i
främsta rummet bidragit att göra Thiers’ historia om Napoleon till
hvad hon är.
Hvad man emellertid må säga om dessa bägge författare, doras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
