Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 NAPOLEON DEN 1:STE OCH FBAN8KA BKVOLUTIONKN.
ken misstro mot hans föregifna djupa kännedom af de Parisiska
arkiven. Och på allra sista tiden har detta omdöme starkt begynt
tränga sig fram äfven i Frankrike. Särskildt har M. Lanfrey
inlagt förtjenst genom den utförliga kritik af af Thiers’skriftställare
skap, som han framlade 1661, och som kanske hör till det bästa
af hvad denne förf. skrifvit. J. Barni gjorde sedan Thiers’
historia till föremål för en serie kritiska föreläsningar. Hvad dessa
anmärkaro framförallt betona vid sina anklagelser mot Thiers är
hans "culte du succés", hvilken för honom fördunklar de
moraliska begreppen, hans begär att blott "förklara" och "begripa" i
stället för att bedöma.
Rätt torde väl dessa anmärkare också hafva derutinnan, att Thiers
lägger alltför stor vigt uppå att begripa händelsernas så att säga
materiela sammanhang; de moraliska agentierna lemnar han nästan ut
ur räkningen; han misstror dem, deruti följande sin hjeltes exempel
eller är rädd för att erkänna dem, derutinnan försigtigt mån om sin
hjeltes anseende inför efterverlden, allt till mycken olägenhet för en
författare, som säger sig sätta "Fintelligence" såsom häfdatecknarens
första dygd. Ty, alldeles oafsedt häfdatecknarens förbindelse att
afkunna sededomar — just för sjelfva begripandet af en sådan kectøa
af händelser, som det första kejsardömets, är väl en uppskattuing af
handlingarnes sedliga halt fullt lika oundgänglig som ett bedömande
af deras förenlighet med klokhetens reglor; hum skulle väl en
historisk gestalt, sådan som t. ex. Napoleon just i det vigtiga
momentet af sin undergång, kunna tillfredsställande förklaras utan
hänvisning på betydelsen af de sedliga makter, som han förhånat, och som
nu reste sig till hans bekämpande. Och i detta stycke har Thiers
brutit. Hans betraktelsesätt kan dock, synes det oss, naturligt
förklaras; det sammanhänger i viss mon med den uppfattning af
revolutionen, som han och Mignet med så öfverlägsen skicklighet gjort
gällande, och som man benämt fatalistisk. Huruvida nu denna
uppfattning hos Thiers grundar sig på någon filosofisk spekulation öfver
verldsförloppet i dess helhet, lemna vi derhän, dock med något
tvifvel, ty det synes icke höra till hans skaplynne att sträcka
spekulationen så vida. Men för sonen af det nittonde århundradets
Frankrike hade det, under studiet af det sista skedet i dess historia,
utbildat sig ett oemotståndligt begär att fä förnuft och sammanhang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
