Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5G6 OLIKA UPPFATTNINGAR AF SVERIGES FRIHETSTID.
7:o. Fryxell har 31, 185 sagt, att samma hertig erhöll
af riksdagen 1727 förnyelse på ofvannämnda obestämda
löften. Hr Tengberg säger sid. 333, att denna uppgift "synes
alldeles ogrundad."
Svar: Fryxell har dock anfört källan för sin uppgift och
tillägger nu dessutom, att riksens ständer samma år genom
en kongl, skrifvelse ånyo försäkrade hertigen "om deras
oförändrade (rnärk, "oförändrade"!) ömhet och högaktning för dess
person och angelägenhet." (Stjernmans riksdagsbeslnt sid.
2,593).
8:o. Regeringsformen innehöll, att de ekonomiska
stadgar, som mellan riksdagarna utfärdades, icke skulle hafva för
framtiden gällande kraft, förr än de blifvit af närmast
sammanträdande ständer stadfästade. Sådana stadfästade stadgar
finnas ock införda i alla riksdagsbeslut t. o. m. 1739, men
denna åtgerd blef vid sednare riksdagarÉuraktlåten. Fryxell har
37, 207 sagt, att ständernas lagliga rättighet till deltagande i
den ekonomiska lagstiftningen blef genom besagde dess
upprepade uraktlåtande mer och mer afskaffad. Hr Tengberg sid.
346 klandrar denna Fryxells åsigt och påstår, att detta
uraktlåtande ej kunnat betaga ständerna en magt, hvilken
regeringsformen äfven framdeles tillerkände dem.
Svar: Fryxell kan likväl ej finna annat, än att
ständernas nämnda uraktlåtenhet medförde ett genom vana och häfd
uppkommet försvagande af deras rättighet härutinnan.
9:o. Som vederläggning af några Fryxells ord om
namnstämpeln inför hr Tengberg sid. 347 en kort historik öfver
samma ämne.
Svar: Hr Tengbergs framställning deraf är dock alldeles
lika med den, Fryxell gjort 38, 5.")—58 och 39, 211—214.
Den är ett upprepande, ej en vederläggning, af hvad Fryxell
anfört. Hvartill tjenade då hela denna hr Tengbergs
anmärkning?
10:o. Som bevis på den fattigdom och det elände, hvari
Finnland blifvit genom kriget 1741—1743 nedsänkt, anför
Fryxell 38. att dess ordinarie ränta, som 1739 steg till
430,000, gaf år 1744 blott 301, år 1745 blott 6,000, 1746
blott 37,000, allt cl. s. m. Detta Fryxells bevis för tillvaron
af landets nöd ogillar hr Tengberg sid. 347, och säger:
"lyckligtvis berodde emellertid sjunkandet i ordinarie räntans
afkastning ej på en motsvarande nöd utan helt enkelt derpå,
att Finland för att lättare repa sig efter krigets elände genom
ett kungligt bref fått befrielse från denna räntas erläggande
under tre år."
Svar: Fryxell har sagt, att räntans förminskning var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
