Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN OM KRISTI GUDOM.
557
Philo sålunda antager att Guds väsende är oss förborgadt,
yrkar han ändock, att Gud i sig innehåller all verklighet, och
att han genom en absolut verksamhet är upphof till verlden.
Yid verldens frambringande skapar Gud först idéernas
öfversinliga verld, som utgör urbilden för den sinliga verlden.
Dessa idéer äro emellertid icke blott mönsterbilder, utan
äfven verkande orsaker eller krafter, som utflöda från Gud och
som gifva ordning och form åt materien, hvilken Philo
föreställer sig såsom en ursprunglig princip jemte Gudomligheten,
och ur hvilken han förklarar det ofullkomliga i verlden, den
i henne förekommande bristen på ordning och sammanhang.
Det är således medelst idéerna eller de osinliga krafterna,
som Gad är verksam i verlden. Dessa idéer eller krafter —
vid bestämmandet af hvilka Philo med hvarandra kombinerar
platonska, stoiska, judiskt-persiska och populärt grekiska
föreställningar — ingå alla såsom genera och species i en enhet
eller totalitet, hvilken får namn af det gudomliga logos ocl*
hvilken, i likhet med mångfalden af de i honom inneburna
idéerna eller krafterna, sväfvar mellan att vara ett personligt
väsende och någonting opersonligt. Logos identifieras
nämligen å ena sidan med en viss gudomlig egenskap, den
gudomliga visheten; å andra sidan beskrifves han såsom ett
sjelfständigt väsende, som är Guds organ vid verldsskapelsen
och verldens representant inför Gud, ett väsende, som än
kallas erkeengelen, än urmenniskan i Gud och Guds
förstfödde son, än till och med åevvegog i)tog eller blott &s6g
utan artikel och hvilket väsende såsom sådant är verldens
själ och inifrån rörande kraft,’ dess sammanhållande band och
gudomliga lag, dess förnuft o. s. v.
Redan dessa antydningar af Philos verldsåsigt torde vara
tillräckliga för att bekräfta vårt påstående, att denna i sjelfva
verket hvilar på en helt annan grund än kristendomen och
att skiljaktigheten emellan Pauli lära om Kristus och Philos
lära om logos ingalunda beror blott derpå, att den förre, men
icke den senare, antager, att logos måste förkroppsliga sig
och redan uppenbarat sig i sinneverlden. För Paulus är Gud
i) Jfr Zeller, Phil. der Griechen. III Th. 2:te Abth. ss.
306 -340. Ritter Gesch:d. Phil. IY:ter Th. ss. 464—498.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
