Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
555 STRIDEN OM KRISTI GUDOM.
x
harmoni eller den i alla afseenden fullkomliga saligheten. Vore
Gad ej det i och för sig sjelft goda, så skulle det ej kunna
vara vår pligt att älska Honom öfver all ting.
Kristendomens första bud har sålunda Guds rena andlighet till sin
förutsättning. Men äfven kristendomens andra bud, att vi
skola älska vår nästa såsom oss sjelfva, hvilar ytterst på
samma förutsättning. Det kunde ej vara vår pligt att älska
hvarandra inbördes eller befrämja hvarandras ändamål, om ej
alla menniskor stode i det inre (andliga) och organiska
sammanhang med hvarandra", att den ena ej kunde verka för sitt
eget sannt menskliga ändamål utan att tillika verka för alla
andras, och ej verka för alla andras utan att tillika verka
för sitt eget. Men en sådan de menskliga individernas
organiska närvaro i hvarandra förutsätter, att de, om de fattas
i sin sanning och fullkomlighet, äro rent andliga väsenden,
hvilket de ej kunde vara, om de ej i Gud hade en rent
andlig princip (om dex ej vore delaktige af Guds rent andliga
väsende, eller om de ej vore Guds söner eller barn i metaphysisk
mening). Då nu ock slutligen mensklighetens organiska
karakter ligger till grund för nödvändigheten att såsom centrum
för menskligheten tänka sig en högsta menskliga
personlighet, hvars positiva bestämningar eller organer alla öfriga
menskliga individer äro, så kunna vi deraf finna, att
kristendomens grundsanningar rätteligen kunna betraktas såsom
nödvändiga följder af dess yttersta princip eller läran om Guds rena
andlighet eller absoluta personlighet, äfvensom att det först
ifrån kristendomens ståndpunkt konseqvent kan blifva fråga
om en ideal- eller universalmenniska. Om en dylik lära förut
förekommit, så kan den blott hafva karakteren af en mer
eller mindre ofullkomlig aning eller anticipation *).
Sanningen häraf skall tydligt visa sig, om vi kasta en
blick på Platonismen och den ifrån henne härstammande form
af vetenskaplig spekulation, som fått namn af den
judiskt-alexandrinska philosophien. Plato förberedde kristendomen
derigenom att han visade, att den sinliga verlden icke är den
En något närmare utveckling af det här ofvan anförda
är gifven i uppsatsen om Theodor Parker och den religiösa
frågan ss. 97—166.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
