Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKT SPRÅK OCH RÅTTSTAFNING. 511
bestämda ljudområde. Skälet därtill är, att dessa bokstäfver
ända sedan urminnes tid nyttjats om hvarandra, den ena tidtals
mera allmän än den andra. — "E och äu, heter det sid. 473,
"hafva allt ifrån den äldsta bokskriften, i våra bygder täflat
om rättigheten att uttrycka samma ljud". Man kan icke
gärna på ett vackrare sätt omtala: l:o den principiela bristen
i en bokstafsskrift, att två tecken uttrycka hvart sitt ljud men
lika ofta hvarandras; 2:o den däraf uppkomna faktiska
oredan i vår literatur. Ä såsom uttryckande ö-ljud är nu
lyckligtvis kommet alldeles ur bruk, men det lika orätta
bruket af e för ä-ljud anser R. böra strängt fasthållas. Ja han
går än längre. Om någon förändring skullé göras, menar
han, borde den snarare ske i motsatt riktning. "Dö snillrike
skrift-tolkarne i Gust. I:s Bibel" skrifva e för ä-ljud i många
flera ord än nu är brukligt t. ex. fella, elskay werre, liemd,
och "enär det i allt fall ej stod till att genomföra ett fast
system, med bestämd åskilnàd i ljudbetydelse mellan e och
ä, var det föga lyckligt att afvika från ett så an3edt föredöme
som Ny-Svenskans vördnadsvärda urkund, och gifva den Finska
skrifningen företräde framför den tsl. och äldsta Svenska".*) Men
när nu ett fast system kan genomföras just genom att, i
likhet med Finskan, ge ett visst områdo åt hvart tecken, är
detta icke bättre än att slafviskt följa stafningen i Gustaf
I:s bibel?
Ett annat skäl för e:s bibehållande som tecken för ä-ljud
finner R. däri, att e är en "nätt" bokstaf "lätt att skrifva",
då däremot å är "besvärligare för handen" och "för ögat
mindre inbjudande", när det alt för ofta förekommer. Detta
sammanhänger med den stundom hörda invändningen, att
det nya stafsättet vore "fulare" än det gamla. R. menar
ock att àllär är fulare än eller. Det är dock klart, att
ingen af våra bokstäfver kan i och för sig själf sägas vara
fulare än en annan, och att här är det blott vanan vid ett
visst iniärdt bruk, som kommer en och annan att tro, det
utbytandet af en bokstaf mot en annan i ett ord skulle hafva
*) R. tillägger: "derförutan den allmänt Europeiska i
deRö-maniska språken* etc. Betydelsen af den "Europeiska skrifningen"
för dylika fall skola vi i det följ. taga närmare i betraktande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
