Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-508
SVENSKT SPRÅK OCH BÅTTSTAFNINÖ.
Hvilken ståndpunkt har nu Rydqvist i denna sin polemik
intagit? Yrkar han på en stafning efter härledning eller efter
uttal? Ingendera delen. Sid. 456 heter det: "uttalet, såsom
främsta grundsats, erkännes numera af de fleste, öppet eller
stillatigande", och i allmänhet au gripas etymologisterna vida
oftare än deras- motståndare.*) Också synes R. föreställa
sig, att hans åsigt om rättskrifning verkligen hvilar på
ljudenlighetens grundval, ehuru han bekämpar hennes strängare
tillämpande.**) På det bela är det mycket svårt att få en
föreställning om R:s principiela åsigter i denna fråga, ty det
är onekligen en brist i detta kapitel om rättskrifning, att där icke
finnes någon utredning af hvad denna efter sitt begrepp egentligen
är, och ej häller någon på vetenskapliga och objektiva grunder
hvilande framställning af den fonetiska och etymologiska
principens olika betydelse och berättigande. Ett enda exempel
visar dock fullkomligt tydligt, att R:s ståndpunkt icke ens till
grunden är den ljudenliga. Den fonetiska grundsatsens
sansade vänner anse, att f för v-ljud (gaf o. s. v.) kan — och
bör af praktiska skäl — till en tid bibehållas, men yrka
också, att det såsom stridande mot uttalet bör en gång, när
tidpunkten är lämplig, utbytas mot v. R. anser, att vi icke
allenast nu, utan "städse och oaflåtligt", böra bibehålla f.
Detta är att förneka ljudenligheten redan som princip. Af
hänsyn till praktiska svårigheter eger man full rätt att till
en tid uppskjuta en princips tillämpande, men för hvarje sak
får man ej hafva mer än en princip. För rättskrifningen
måste hvarje klart tänkande människa uppställa en enda teo-
*) Sid. 4ö5–"och man egnar hellre sin högaktning i
denna rigtning än åt unge män, som, drifne af samma missförstådda
begrepp om härledningens rätta bestämmelse, i vårt kritiska
tidehvarf anlägga ett och annat stycke af den äldre tidens
orthografiska skrud, utan att låta någon veta anledningen till denna
underliga förklädnad, och utan att på ett öfvertygande sätt visa
"förmonerna" af att tvinga skrifningen till baka, i stället för att
föra henne framåt". Vi skola i det följ. visa, huru denna R:s
föreställning, att man vill föra rättskrifningen till baka, hvilar på
ett misstag. Se för öfrigt sid. 4i?3 och flerst.
**) Se sidd. 483, 498 och flerst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
