Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
467 8VENSKT SPRÅK OCH RÄTTSTAFNING.’
ens med r i Lat. rey vill det förefalla, som hade den
närvarande infin., åtminstone uti vissa språk, bildat sig i en tidpunkt
temligen aflägsen från den, som afBopp antages för den
Indo-Europeiska språkstammens enhet. Och hvar gifves då längre
någon visshet att -n i infin. ursprungligen tillhört det
Skandiska språkområdet?" Däremot slutar förf. i B. IV 2 sid.
42 sin redogörelse för denna fråga på följande sätt: "Med
ett ord: "vissheten" om ett forntida inf. -an har genom det
nu företedda ej blifvit betydligt större; på sin höjd
sannolikheten, hvarom jag icke utlåtit mig". Yi skulle vilja taga
steget fullt ut och säga, att en sådan "visshet" verkligen
finnes. Det slutande n står väl hvarken att förena med
t i de sanskrit., slav., och litauiska infinitiverna eller med n
i den latinska, belt enkelt därför, att dessa, som bildas
genom tilläggande till roten af helt andra suffixer, ej hafva med
den germaniska infinitiven det ringaste att skaffa. Lika litet
kan, hvad dock Rydqvist synos föreställa sig, ett stöd för ett
förmodadt -n i den nordiska infinitiven sökas i den grek. infin.
på ~ein — af samma skäl.*) Däremot finner detta -n sitt
*) Vi erinra den med detta ämne må hända ej förtrogne
läsaren, att de s. k. infinitiverna ursprungligen ingenting annat äro
än substantiva abstracta, bildade, liksom alla dylika, genom
vissa merendels i hvarje språk växlande ändelser — s. k. suffixer
eller afled ning ar — lagda till verbalstammen. Så bildar sanskrit
sin infin. genom tillägg af suffixet -tu — det samma som finnes
i grek. lat. or-iu-s — men i form af accus. -tum. Infin.
äro nämligen högst sällan nominativer af dessa subst; de äro
någon oblik kasus. Denna ändelse -tum literfinnes i latinets
supinum t. ex ama-tum, under det att den vanliga lat. infin. på -re,
eom står i st. f. -se (s öfvergår nämligen i lat. mellan två vokaler
till r: corpuSj corporis: altså amare f. ama-se, men posse f. pot-se),
är identisk med den grek. infin. på -tju (t. ex. U-t^i) och finner
sin förklaring ur den vediska infin. på se, som är en
dativ-form. Den vanliga (jrek. infin. på -nv (sammandraget af -t-mv-ju)
grundar sig på det sanskr. suff. man, som återfinnes i
/ro*-/"/v, lat. certa-men, no-men, sanskr. och got. na-man, ty. och eng.
na-me(n). Den slaviska och litauiska intinitivändelsen -ti träffas
i grek. th t-™-,-, lat. amici-ti-a, sta-ti-o samt i de tysk .4
och svenska afledda orden på -t och -d, t. ex. sckrif-t, flyh-t%
tyg-d. Denna aflednings identitet bekräftas äfven däraf, att alla
dessa ord enligt regeln ärà feminina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
