- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1870 /
475

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ABBETABBFBAGAN.

476

Att kapitaltillökningen hittills skett till största delen
genom besparingar å kapitalens vinster, må vara sannt, men
kan bero derpå, att hittills hvarken arbetslönens belopp eller
arbetarnes uppfostran varit tillräckliga att medgifva några
betydande besparingar, och deraf kan icke följa, att en
förbättrad arbetsklassens ställning icke skulle medföra en för den
allmänna rikedomens tillväxt lika fruktbärande
kapitalbildning. Den åsigten torde väl äfven kunna uttalas, det. en
sådan förändring i fördelningen af rikedomen, att i stället för
hvarje1 inkomst af t. ex. 100,000 rdr sattes 50 af 2,000 eller
100 af 1,000 vore för den allmänna produktionen icke
mindre fördelaktig än för samhället i sin helhet. Deraf skulle
visserligen i den nuvarande lyxproduktionen följa en
förminskning, hvilken dock skulle mera än motsvaras af en i
ofantlig grad ökad produktion af sådana för existensen mera
behöfliga artiklar, hvilkas framalstring ännu är endast riaga,
emedan den stora massan icke förmår tillgodogöra sig dem.
Om slutligen det vore sant, att en stegring af arbetslönen
endast skulle framkalla en tillväxt af arbetsbefolkningens
antal, d. v. s., att arbetsklassen skulle deri se blott ett medel
att obesinnadt bilda nya och talrika familjer, då vore det äfven
sant, att en dylik stegring icke ’kunde blifva af något
varaktigt bestånd och således icke kunde för framtiden höja
arbetarens ekonomiska ställning. Men sjelfva denna
förutsättning innebär otvifvelaktigt ett obilligt misskännande i allmänhet
af arbetarens sedliga kraft och särskildt af arbetareföreningarnas
uppfostrande förmåga. Ty det låter sig svårligen mot
erfarenhetens vittnesbörd förneka, att dessa föreningar bestå egentligen
af arbetarnes kärna, af deras bästa och intelligentaste krafter, i
stånd till lika mycken energi vid arbetet som återhållsamhet mot
stundens frestelser. Den nuvarande medelklassen har en gång
genomgått samma sjelfuppfostringsskola, som vi anse
oundgänglig äfven för arbetsklassen, om den skall kunna verkligen
intaga och behålla en högre plats i samhället, och vi se i
sjelfva föreningarna en kraftig sådan, emedan de lära
arbetaren att blicka längre framåt, än stundens kraf betingar, att
underordna sig under en gemensam sträfvan och att
respektera sig sjelf såsom medlem af ett stort och betydande helt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:14:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1870/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free