Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
ARBKTAREFRÅGAN.
och oundvikligen framkallar arbetslönens fallande. Det är
endast tillökningen af det produktiva kapitalet i förhållande till
arbetskraften, som kan öka arbetslönen, och emedan faktum
är, att det nationela kapitalet växer förnämligast genom
besparingar å kapitalvinsten, mon endast föga genom’dylika å
arbetslönen, så måste hvarje minskning i kapitalvinsten också
vara liktydig med en minskning af arbetslönen. Om således
en arbetareförening skulle lyckas genom konstlade medel för
en tid stegra arbetslönen, måste snart derpå följa en reaktion,
och denna till och med på tvåfaldigt sätt verksam, emedan
den för en tid rikare utkomsten skulle öka
arbetsbefolknin-gens antal och dermed äfven tillgången å lediga armar, under
det den reducerade kapitalbildningen skulle minska
efterfrågan deraf, och af båda dessa förhållanden oundvikligen
föranledas ett betydande fall i arbetets pris eller lön. Det ligger
dock i öppen dag, att en dylik argumentering icke kan vara
bindande, ty deraf skulle följa, att arbetarens främsta intresse
vore att hålla arbetslönerna låga till fördel för
kapitalbildningen, att ju mindre arbetet emottager, och ju mera kapitalet,
desto bättre för arbetaren sjelf, hvilket är orimligt. Det är
utom all fråga, att arbetslönerna skulle kunna stegras till den
höjd, att kapitalet upphörde att gifva någon vinst och
följaktligen undandroges produktionen, och i detta fall hade
arbetaren otvifvelaktigt skadat sig sjelf; men emellan denna
alltför uppdrifna lön och den alltför låga, som kan anses blifva
den vanliga, der den isolerade arbetaren köpslår med
kapitalet om sitt arbetes pris, finnes en vidsträckt rymd för
arbetslönen att oscillera, utan att af dess stigande behöfver
befaras en för produktionens fortgång vådlig minskning i
kapitalvinsten. Arbetaren kan således både inse och erkänna sig
utan kapitalots hjelp vara förlorad, men likväl med full rätt
diskutera och söka förbättra de vilkor, hvarpå detta biträde
honom erbjudes, och i fråga om dessa vilkor stå
arbetsköparen och arbetssäljaren naturligen med rakt motsatta
intressen, lika mycket som köparen och säljaren af hvarje annan
vara eller tjenst, om äfven bådas intressen mötas deri, att å
ena sidan varan finnes till, och å den andra nog med andra
varor för att kunna köpa eller utbyta densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
