Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
abbetabefbågan. 466
stens, i främsta rummet genom att, i trots af kapitalet och
pä dess bekostnad, förvärfva honom en ersättning för hans
dagliga möda, som är bättre lämpad icke allenast efter
arbetarens behof ntan äfven efter hans verkliga andel i den
allmänna produktionen.
II.
I samma mon arbetet öfvergick från att vara ofritt eller
bundet till fritt, blef en viss bestämd aflöning för en viss tids
arbete den vanliga formen af arbetets ersättning för dess
andel i produktionen. Ännu mera allmänt bléf detta
förhållandet vid och genom industriens öfvergång från handtverk
och manufaktur till storartad maskinindustri. En väsendtlig
förändring inträdde derigenom äfven i arbetarens förhållande
till arbetsgifvaren. Föreningen mellan kapitalet och arbetet
blef beroende på köp och försäljning. Arbetaren sålde sin
arbetskraft mot-ett visst kontant belopp med afstående af
hvarje annan slags ersättning, och kapitalisten köpte densamma
på egen risk men med full rätt att till egen fördel disponera
hela den erhållna arbetsprodukten. Kanske var denna
ordning en naturlig följd af produktionens förändrade form;
säkert är att den erbjöd båda parterna ganska betydande fördelar.
Kapitalisten, industriidkaren och arbetsköparen, eller hvad
man vill kalla honom, blef det industriela företagets
sjelf-ständige ledare och herre, ensam njutande fördel af dess
framgång, men äfven ensam bärande tungan af förlusterna.
Arbetaren åter erhöll en bestämd aflöning, inställande sig lika
ofelbart och regelmässigt, som de behof den var ämnad att
fylla; en fördel, som var alltmera oskattbar i samma mon
industrien blef spekulation och underkastades all
spekulationens osäkerhet, på samma gång den nödgades disponera allt
större kapital eller kredit, för att utan hinder för arbetets
jemna gång kunna invänta realisationen af sina produkter.
Blott den, som något eger, kan något riskera, och blott den,
som disponerar ett samladt förråd, kan vänta på betalningen
för sina tjenster; men arbetaren egde i allmänhet intet utom
sina armar och sin skicklighet, och om sålunda den bestämda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
