Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 TYSKLAND, FRANKRIKE OCH SVERIGE.
negation eller hat till en annan individualitet; hvaije sådant
tillstånd är onaturligt och får icke vara något heståndande.
I Danmarks lif kan detta hat till Tyskland icke heller vara
annat än ett utvecklingsskede, ur hvilket nya generationer
skola uppväxa med en inre sjelfständighet, som icke behöfver
hata för att vara tilL Och huru skulle då vi, som
lyckligtvis gått fria från Daiimarks forna kulturutveckling, kunna
på fri hand störta oss in i en sinnesförfattning, hvilken vore
ett baksteg i vår historia. Ett sådant offer kan ingen
vänskap begära. Af en sådan sådd är ingen skörd att uppskära,
om icke den, som Rysslands czar en gång tog på
stränderna af Saimen och Päjäne.
Och nu å andra sidan, — det kan väl knappast
förnekas, att lika starka som våra naturliga förbindelser med
Tyskland äro, lika svaga ’äro de trådar, som fästa vår nations
lif vid Frankrike. Vårt förhållande till de bägge nationerna
är å ena sidan såsom till en broder, å andra sidan såsom till
en vänskaplig främling. Och utom att nationerna likasom
individerna aldrig kunna komma ifrån sitt naturliga förhållande,
har här tydligen äfven den historiska utvecklingen gått i
samma riktning som naturen. Vi äro kallade "Nordens
fransmän", men det epitetet skall aldrig kunna så uttydas, att vi
hafva större likhet med Frankrikes folk än med Tysklands.
Vi hafva gjort oss temligen förtrogna äfven med Frankrikes
kultur, och likasom England, likasom Italien, likasom
Tyskland stå vi hos denna rika och lifliga nation i den största
skuld för några af de frihetens och don sanna humanitetens
skönaste ideer, som derifrån utgått öfver verlden; kanske
hafva vi också till följd af våra naturanlag eller af våra
historiska förhållanden haft jemförelsevis lätt att tillegna oss
några af de yttre former, som äro det franska väsendet egna.
Men om man går till det bästa och ädlaste vi ega af nationela
lifsyttringar, skall någo^ kunna säga, att de bära romaniskt
skaplynne? Frankrike var en gång för oss, såsom för det
öfriga Europa, läromästare i form och stil; men vi
proteste-sterade mot skolan, vi sprängde den inlärda teknikens bojor,
och vi skapade oss af egna tillgångar en literatur, som var
svensk. Frankrike sände till oss politiska ideer, men vi be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
