- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1870 /
376

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

376

STRIDEN OM KRISTI GUDOM.

vetande och makt o. s. v. 2). En s&dan förändring kan ej
sägas träffa det gudomliga väsendets yta — om ett sådant
uttryck vore tillåtet — eller blott en och annan af dess
bestämningar, utan måste, i följd af bestämningarnes
sammanhang med hvarandra och med väsendets enhet, träffa väsendet
i det hela. Ett Guds menniskoblifvande är således otänkbart
utan en förvandling å hans sida, eller utan att han dermed
upphörde att vara Gud. Biskop Beckman bemödar sig att
kringgå denna klippa genom den förklaringen, att menniskan
Jesus är ett med Gudomen till personlig enhet upptaget organ,
uti och genom hvilket Gudomen verkar. Men, såsom vi strax
skola finna, misslyckas Hr Biskopen i detta sitt bemödande
fullkomligt.

Då med en organism menas ett system af lefvande krafter
eller en enda grundkraft, som är närvarande i en mångfald af
andra krafter, hvilka den bestämmer på sådant sätt, att de,
utan allt hinder för sin egen sjelfständighet, derjemte ock äro
hennes bestämningar eller organer,:l) så ligger ingen
motsägelse i det antagandet, att ett väsende har ett annat till sitt
organ och verkar uti och genom detta väsende. Sålunda är
t. ex. i statsorganismen regentens förnuftiga vilja närvarande
och verksam uti hans embets- och tjenstemän, så vida dessa
verkligen göra hans vilja till sin egen. Men ehuru ett väsende
kan vara närvarande uti ett annat och hafva detta till sitt
organ, så upphöra dessa väsenden icke derförë att vara tvenne
särskilda väsenden, eller det ena öfvergår icke derföre till
personlig identitet med det andra. Tvertom är det klart, att om
den personlighet, som utgjorde organ för en annan, dermed
äfven upphörde att vara ett sjelfständigt väsende, så skulle
antingen ett jag kunna öfvergå till identitet med ett annat,
eller ock tvenne jag utgöra ett enda jag. Det ligger sålunda
iéke någon verklig mening eller tanke till grund för Biskop
Beckmans lära, att Gud skulle hafva upptagit menniskan Jesus
till sitt organ på det sättet, att Gud och menniskan skulle
vara "enade till en enda person*. I sin enkelhet och sanning

Jfr Beckman p. anf. st. s. 58—60.

2) Jfr Boström, Grundlineer till philosophiska statslärans
pro-pædevtik, ss. 31 o. f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:14:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1870/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free