Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 VEN sK HÄFDATECKNING. 333
För tiden efter freden i Åbo beträder förf. ett nästan
obearbetadt fält; den trettiosjunde delen lemnar derföre åt
granskningen ett större intresse än de föregående. Det blir
den tiden hade Horn ännu ej beslutit sig för fredens bibehållande
(Malmström II. 58).
] den 32 delen hafva vi försummat göra anteckningar
och med den 33:dje ha vi ofvan så mycket sysselsatt oss, att
vi ytterligare vilja fästa uppmärksamheten blott vid två
påståenden:
33.111 säges conventikelplakatet af’ 1726 hafva varit ett i
mildare anda gjordt förnyande af tidigare stadgar och böra
tillskrifvas det "mest från Carl XI:s tid ärfda
reglementeringsbegä-ret." — Conventikelplakatet af 1726, genom sina
straffbestämmelser strängare än hvarje äldre dylikt påbud, var ett med
anledning af särskilda tidsomständigHeter, pietismens kringsiggripande,
framkalladt foster af den religiösa ofördragsamhet, som först emot
sjuttonhundratalets slut började gifva med sig, och af det
regle-menteringsbegär, som utmärkte ständerregeringen i långt högre’
grad än det föregående enväldet. Vi erinra oss väl, att förf.
påstår, att 1719 års statsskick uppkallade till frihet äfven på, det
religiösa området, men detta påstående, som strider emot.
grundlagens klara ord (§ 1) och icke bevisas genom någon åt
svenskar under frihetstiden beviljad frihet, synes hvila på den
förutsättning, att en republikansk statsform skulle mindre än en
monarki sk medgifva religiöst förtryck, hvilket strider mot all
historias vittnesbörd.
33. 246 sägas de lagar, genom hvilka man äfven under
frihetstiden sökte hålla tjenstehjon till sparsamhet genom att
förbjuda dem begagna dyrbara kläder o. s. v. vara ett upprepande
eller en fortsättning af de isynnerhet "genom Carl XI stadgade
vanorna och åsigterna", enligt hvilka regeringen var berättigad
och pligtig att uppträda såsom förmyndare för de lägre klasserna
hvilkas „sociala och ekonomiska liksom politiska omyndighet"
var en följd af deras brist på bildning. — Alla dessa
öfverflöds-förbud torde väl snarare böra förklaras ur de i hela Europa
herskande åsigterna, att staten kunde och borde genom
lagstiftningen inom sina gränser förekomma all umbärlig consumption
och dermed sänka handelsvågen till sin fördel. Att grunden
var sådan synes deraf, att föreskrifterna om de bildades kläder,
förtäring m. m. voro fullt ut lika småaktiga och mästrande. Carl
XI borde ock kunna slippa bära ansvaret för mera än sin anpart
i dessa tidehvarfs för alla folk gemensamma förvillelse.
34.195 anföres såsom partiskhet hos Tessin mot de 1739
anklagade rådsherrarne, att han lät sekr. utskottets medlemmar,
"hvilka varit både anklagare och domare och hvilkas utslag
skulle af ständerna såsom af en högre domstol pröfvas" deltaga
i ståndens öfverläggning och beslut i denna fråga. Tessins
(liksom de andra talmännens?) beteende var dock i detta fall
öfver-enstämmande med grundlag och allt parlamentariskt bruk.
35.12 säges att England efter riksdagens siat år 1739 bjöd
Sverige stora subsidier — "somliga säga större än Frankrikes
och detta blott för Sveriges stillasittande, då deremot
Frankrikes kunde leda till krig." Att döma af framställningen hos Malm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
