Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 SVEN8K HÄFDATECKNING.
mande konungavärdighetem blott för att bedraga folket.
Bekant är Ungern Sternbergs yttrande ännu år 1755: "man vet
hvilken impression hos allmänheten finnes–-att
konungen vore allena maktegaude och att i gemen fruktas för
aristokrati eller herrevälde; skulle nu allmänheten få veta, att
konungen allena dependerar af pluraliteten i rådet, så torde
det väcka missnöje."
- Om denna folkvilja, som fordrade en verklig
konungamakt, kunnat hos de allena maktegande ständerna göra sig
gällande, skulle frihetstidens republikanska byggnad hvarken
kommit till stånd eller i längden kunnat bestå. Men det var
i sjelfva verket blott i det fjerde af dessa stånd, som denna
folkvilja allvarligen lät sig förnimma. Att riksdagen "var
byggd på en bred och de flesta folkklasser omfattande
grundval" är nemligen ett ganska oegentligt påstående. För att
icke tala om dè folkklasser, som vid statsskickets stiftande
förgäfves fordrade delaktighet i representationen, så hade ju
tre stånd, af hvilka det enas rätt berodde på bördens slump,
och hvilka tillsamman representerade kanske en tolftedel af
Sveriges befolkning, makt mot det fjerde, som kunde anses
för representant af det öfriga folket. Så länge
konungamakten kunnat bevaka det allmänna bästa, det helas rätt, och
stånden varit nästan endast kronans rådgifvare, eller när de i
en sednare tid intogo sin plats vid thronens sida, blott med
•rätt att hindra konungamaktens godtyckliga öfvergrepp, var
vådan af riksdagens sammansättning mindre uppenbar; när
åter regeringsmakten under frihetstiden låg i deras händer,
trädde vådan i dagen, emedan en del kom att beherrska det
hela, emedan partikularintressen obehindradt kunde göra sig
gällande på bekostnad af det allmännas bästa. 4)
4) Det är ingen ny anmärkning, att ståndsrepresentationen
till väsendtlig del var orsaken till riksdagsregementets olyckor
i Sverige. Fryxell säger väl i33.18), att konungamaktens vänner
(Geijer?) begagnat sig af ett sedermera gängse ståndshat och
framställt frihetstidens statsskick såsom en ståndsregering för
att dymedelst vanrykta hvad som i sjelfva verket var folkvälde,
sjelfstyrelse — men man får trösta sig dermed, att han sjelf på
annat ställe (s. 33) erkänner, atj; riksdagens fel var att vara
ståndsrepresentation, så att ständerna "ingalunda voro hvad de
antogos vara, nemligen ombud för hela folket", och att de vexelvis
rådande partierna måste, för att i stånden skaffa sig medhåll,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
