- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1870 /
308

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

808

NY ARB SVENSK DRAMATIK.

som bringar den ohjeipligaste förvirring i en handling, som
annars är så klart och enkelt tecknad. Författaren
påminner, ehuru visserligen i miniatur, härutinnan om åtskilliga
franska författare, som tillhörde den så kallade romantiska
skolan, och som äflades att uppfinna de mest öfverdrifna
och sällsamma motiver för sina tragiska hjeltars handlingssätt.

Af de öfriga personerna i stycket är Alfhild egnad att
ådraga sig uppmärksamhet. Men författaren må förlåta oss,
om vi anse denna plumpa furiebild från Göinge härad
lämpligen böra framkalla ett oskrymtadt löje, något som
författaren säkerligen icke beräknat. Ilskan kan stundom
vara af komisk verkan, och Alfhild, som är nästan
alltigenom ilsken, muntrar oss verkligen ibland med sina
kraftuttryck. Vi neka icke, att i den blodiga handlingen ett
sådant mellanskof af mera gycklande art förekommer ganska
angenämt; men författaren har tyvärr ganska tydligt
ådagalagt, att det är mot sin vilja han bereder oss denna glada
omvexling.

Nils erbjuder oss äfven, ehuru ej så fullständigt som
Alfhild, anledningar till ett godlynt skämt. När han af
Elin fått alslag på sitt frieri, utbrister den olycklige
älskaren i ord, som uti rå jättekraft med alla bombastens
hjelpmedel lyckas att påminna om en retad skolpojkes
verlds-stormande vrede:

Åt fanders då med heiplif och med frid!
Jag kunde blifvit menniska, men du
Mig stötte bort, och se, här har du nu
En ulf, ett odjur tjutande i skogen . . .
Ej gifves återgång, min skörd är mogen.

Öfverdrifter sådana som de nu omnämnde hvimla
föröfrigt i arbetet, hvilket slutar dermed, att alla de vigtigare
personerna dö samt återstoden tillfångatages. — Elin är den
sannast och bäst framställda af alla de uppträdande.

Det är vår tro, att man genom sorgespelet Sigurd
Olofsson, huru många än dess brister må vara, har rättighet att
af dess författare vänta skapelser af större betydenhet för
-den fosterländska scenen.

C. af Wirsén.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:14:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1870/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free