Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYARE aVENØK DRAMATIK. 808
att njuta af styckets inneboende förtjenster. Man behöfver
således icke vara någon "Filister" för att påstå, att skalden
endast med varsam hand bör förändra det faktiska materialet,
så att det, utan uppoffring af hufvudsaklig öfverensstämmelse
med historisk sanning, blifver tjenligt som poetiskt material.
En karaktär, hvilken den i historien flyktigt bevandrade
likväl vet hafva varit af synnerligen storartad och kraftig nar
tur, får ej framställas som en småaktig,1 pratsjuk grälmakare
eller som "räsonnör". Publiken ropar då: "det är ej sannt",
och o’m författaren än aldrig så mycket söker skipa poetisk
rättvisa i sitt stycke, så är bilden, på grund af bristande
faktisk sannolikhet, genast mindre smaklig.
I Hedbergs "Stolts Elisif" är handlingens enhet endast
skenbart räddad. Klosterrofvet är visserligen just det som
manar de förut söndrade ädlingarne till gemensamt
uppträdande, och härigenom skulle det nu tyckas som om enheten
vore upprätthållen. Men betraktar man det sätt, hvarpå
författaren anordnat sitt verk, så skall man finna, att stycket
upptages af tvänne särskilda hufvudhandlingar, hvilka falla
isär, för att blott genom yttre medel lösligen återknytas. De
svenska herrarnes uppträdande pch strid ligger då på ena
sidan och Elisifs särskilda historia på don andra. Striden
om kronan upptager härvid mesta intresset; Bernhards
kärleksförklaringar för Elisif få svagare betydelse. Den enda
enhetspunkten ligger nu deri, att Elisifs öde bragte
sammanhang i svenskarnes planer. Att stycket fått namnet Stolts
Elisif beror således endast härpå; annars är det sannerligen
långt mindre om henne än om konung Albrekt och hans
fién-der, som det hela handlar; och den unga flickans enskilda
händelser blifva något biordnadt af mindre vigt. De kunna
dock icke sägas vara underordnade under det andra motivet;
ty begge handlingarne löpa koordinerade jemte hvarandra,
sedan de en gång flyktigt i en punkt råkats.
I afseende på de särskilda karaktärerna kan märkas, att
Elisif ovilkorligen är den ädlast och bäst tecknade; men då
hennes eget handlande har föga betydelse, får hon icke något
rikare tillfälle att vinna vårt intresse. Att hon icke vill blifva
Bernhards maka, förvånar oss ingalunda; skada blott att dolk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
