Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
NATURKRAFTERNAS FÖRVANDLINGAR.
rande värmeqvantitet. Hvilka mekaniska förändringar och
rörelser än genom solstrålarnes mäktiga inflytelse mä uppstå
på vår jord, så afstannar dock hvar och en förr eller sednare
och öfvergår i värme, som sedan utstrålar i rymden. All den
mängd värme, som solen sänder oss, bortgår således åter,
såsom redan ofvan antyddes, i form af strålande värme och
ljus. Skall således rörelsen och lifvet på vår jord
vidmakthållas, så måste nödvändigt solen tillföra jorden lika mycket
värme, som det, som strålar bort. Men detta synes otroligt!
Visst är solens massa ofantlig, U millioner gånger större än
jordens, men om vi besinna den oerhörda värmemängd, som
den oupphörligt strålar ifrån sig, och hvaraf blott en oändligt
ringa del träffar vår jord, så synes fara värdt att förrådet
under årtusendenas lopp skall aftaga. Mayer har uppgjort
en djerf och snillrik hypothes, enligt hvilken solens värme
skulle underhållas genom kosmiska kroppars sammanstötning
med solen. Det låter nemligen genom en enkel räkning visa
sig att om jorden förlorade sin hastighet och fölle in på
solen, så skulle genom stöten så mycket värme utvecklas, som
solen behöfver för sitt underhåll i 95 år. Mayer tänkte sig
nu att om under denna tid en mängd meteorstenar, hvars
massa voro lika med jordens, genom solens dragningskraft fölle
från samma afstånd ned på solen, så vore deruti en
värmekälla funnen, som vore tillräcklig till att underhålla solvärmen.
Det kan ej nekas att ej denna hypothes kan innebära
sanning. Den lärer dock nu vara öfvergifven af den utmärkte
engelske fysikern W. . Thomson, som förr i främsta rummet
sökt att vidare utveckla densamma. Så mycket är säkert att
finnes ej någon mäktig orsak för handen, som förmår att
underhålla solvärmen, så förestår ej blott vår jords, utan hela
planetsystemets död!
Men vi hafva nu öfverskridit den exakta vetenskapens
nuvarande yttersta råmärken och begifvit oss ut på
hypothe-sernas farliga område. Må vi derföre anförtro åt framtiden
lösningen af dessa frågor och säga med Newton: "As to
my-self I have been like a child playing ön the sea-shore, whilst the
great Ocean of truth lay unexplored before me!"
H. Hildebrandsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
