Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
SKÖNLITERATUR.
Fogeln.
Der sitter en liten fogel
På hafvets vilda strand.
Långt borta uppgår solen
I gyllene morgonland.
Der vinkar mellan rosor
En port af rubiner och gull.
Det växer i fogelns hjerta
En lust så längtansfull.
Han flyger mot morgonrodnan,
Skön vinkar dess purpurkust;
Han flaxar med svaga vingar,
Han sjunger med mäktig lust.
Allt längre, allt längre hän ilar,
Han skådar bakom sig ej mer,
Tills, hvart han vänder blicken,
Blott öde vatten han ser.
Han flyger, tills vingen brister,
Han sjunker i böljande haf —
Och aftonen ler i rosor
Och stjernan i gull på hans graf.
Det vackra slutet ger här af det hela den mest anslående
bild; drömmarne förverkligas, men det är aftonens sol och ej
morgonens, som bjuder det efterlängtade skimret, och det är
på en graf hon lyser.
Afskedet.
"Godnatt, du goda flicka 1
Godnatt ännu en gång,
Jag måste gå, det skymmer
Och vågen är eå lång".
"Godnatt, du goda gosse, —
Men glöm dock något qvar,
Så har du skäl,att komma
Igen om några dar."
Han gick, hon honom lyste
Med lampan i sin hand:
Så mörk var mörka locken,
Så röd var kindens brand.
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
