Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES SKATTSKYLDIGHET UNDER ROM. 215
Han hade också lagt hela stiftet ander interdikt, tills det
betalt den ännu högre legationsafgiften för första året.
Denna legat hade dock troligen aldrig satt sin fot på
svensk jord, och sådant synes icke hafva varit ovanligt.
Den 31 Aug. 1380 sänder kardinal Pileus, påflig legat
till Tyskland och de tre nordiska rikena, en befallning från
Nürnberg till erkebiskopen och kapitlet i Upsala att betala
300, floriner i guld såsom resetraktamente för en tid af 12
dagar, "hvarunder kardinalen, ehuru uppehållande sig i
Tyskland, likväl varit sysselsatt med Upsala stifts angelägenheter."
Anspråket på denna summa, hvilken jemte afgifter till
kardinalens notarie och sändebud borde inom två månader betala*,
grundar sig på den af påfven för legaten utfärdade fullmagt,
hvarigenom kardinalens traktamente bestämdes till 25 floriner
om dagen, hvilka skulle af vederbörande presterskap erläggas.
Tjugutem floriner egde vid denna tid, åtminstone i Sverige,
ett värde som motsvarar 2000 rdr nu. Den l Maj 1381
betalas verkligen de 300 flor. i Lybeck, såsom vi finna af ett
i behåll varande qvittø. Man kan ej se om äfven de andra
stiften deltogo i dessa dryga legationsafgifter, eller om
erke-stiftet ensamt måste erlägga dem.*)
Utom allt detta måste vi slutligen ihågkomma, att vissa
brott endast kunde försonas genom den skyldiges personliga
inställelse i Kom, att påfven drog under sin domsrätt
afgörandet af flera vigtiga ärenden, att tillåtelse till äktenskap i
den katholska kyrkans många förbudna leder blott vid curian
kunde orhållas, samt att dessa och flera dylika orsaker
föranledde mycket kännbara utgifter för vårt aflägsna
fädernesland. Å andra sidan få vi dock icke förgäta, att den lifliga
om ock tvungna samfärdsel, som härigenom uppstod mellan
Sverige och den kristna kulturens medelpunkt, säkerligen
tillfört våra bygder mer än ett frö till högre bildning.
Lät Sverige utan knot, utan försök till motstånd dessa
ständigt växande bördor sig påläggas? Tidens handlingar
innehålla föga som kunde gifva svar på denna intressanta fråga.
Ännu vid början af det 14:de seklet synes emellertid
vördnaden för påfvestolen och fruktan för bannstrålen hafva tvungit
till tystnad den opposition mot curians anspråk, som möjligen
fanns. De flesta skatter hade också ännu vid denna tid
åtminstone skenet af att vara bevillning eller frivilliga gåfvor.
Men med - residensets flyttning till Frankrike, och isynnerhet
efter Johannes XXILs thronbestigning, tilltaga skatterna oer-
*) Äfven klostren deltogo i denna afgift: se S. D. 2: 35, 37.
Men klostren af S:t Claræ orden voro fria derifrån (S. D. 2: 670).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
