Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
8VEN8K SKÖNLITERATUR.
kokta soppkött. Bevis på det förra äro de långa
monologerna med mångahanda anvisningar för skådespelarne samt
hjeltinnans, i ett drama alltid för svärmiskt lyriska, utbrott
till foglarna i den för öfrigt rätt vackra visan i första akten;
bevis på det senare hjeltinnans högst misslyckade utklädning
i andra akten med thy åtföljande saga och slutkatastrof.
Arbetet kan derför kallas omoget, vittnande stundom om brist
på smak, men är ej misslyckadt, om det ock skulle haft godt
af att ligga och ligga till sig. Men i vår jernvägsålder ha
författarne ej tid att vänta: all salighet ligger numera i att
"trycka;" förr är man ju icke en riktig författare. Horatius
förordar för sin del ganska praktiskt en annan "tryckning"
då han talar om "nonum premere in annum," fritt öfversatt,
att vänta med tryckning i nio år. Med tanken härpå citera
vi förf:s egna slutord i den nyss nämnda visan till småfoglarne,
endast med en liten, liten ändring:
Är det en synd? Du vet det nog,
Du lilla fogel i villande skog,
Som ej dina sånger plär trycka.
Ett ogrumladt intryck af välbehag gör deremot det
lilla sångspelet "Peder Rank och hans fästmö," både till
innehåll och form. Innehållet är en ganska enkel och vacker
folksägn, som gifvit författarn anledning till en teckning af
folklif, hvilken, ehuru utan synnerligt djup och utan skarpa
konturer, behagligt tilltalar inbillningskraften och ögat just
genom sin stora enkelhet, medan dock under denna döljer sig
ganska mycken konst och insigt i de lätt skizzerade
figurernas -naturliga och anspråkslösa sammanställning inom den
enkla ramen. Så flyktigt utförda dessa figurer än äro, hafva
de dock fått hvar för sig rätt prononcerade karakterer, så
väl den gamle torparen, Lars, som isynnerhet hans hustru,
Brita, en äkta typ af en i botten god, men på ytan fnurrig
svensk bondhustru, och äfven den gamle bonden Måns samt
värfvaren Modig äro säkert tecknade. Det enda, som kan
förefalla någon smula underligt, är den gamle Måns1 i begge
akterna med 10 års mellanrum upprepade frieri, och
möjligen äfven, att den gode Per ej låter föräldrar och fästmö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
