Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
arkeologi.
hos någon enstaka, fornkunnig runmästare, långt ned i
tiden. *)
Den yngre jernålderns former äro fullkomligt främmande
för det vestra Europas germaner; man finner dem utom
norden allenast inom de områden, som, enligt historiens
vittnesbörd, blifvit genomsökta af nordmän, t. ex. Skottland,
England, Irland, Normandie, trakten kring Wladimir i Ryssland.
Den yngre jernålderns runor träffas ej utom norden
annorstädes än der nordbor voro synnerligen ofta gäster t. ex. i
England. Både fornsaker och runor visa sig således som en
nordmannastammens uteslutande tillhörighet. Annat är dock
förhållandet med den äldre jernålderns fornsaker. De bilda en
grupp, som mycket nära liknar de vestra germanska folkens
och står lika långt, som deras, skild från den yngre
jernålderns. Den äldre och rikare runraden finnes ock utom
norden, hos de folk, hvilkas fornsaker ega så mycken likhet
med dem, som hos oss äro samtidiga med denna runrad.
Angelsaksarne voro så hemmastadde med den, att de på egen
hand utbildade den.
Professor Stephens söker bevisa, att äfven alla den äldre
runradens inskrifter äro till sitt ursprung nordiska, och han
får dem dertill genom att göra Angelsaksarne till
Skandinaver och de annorstädes förekommande runristade
föremålen till "vandrare"; deras inskrifter äro på ett sätt eller
annat ristade af nordboar. Detta senare antagande synes mig
alltid vågadt, men särskildt tarfvar det en närmare
undersökning af dera, hvilka icke med Stephens antaga
Angelsaksarne vara skandinaver, — och han torde stå temligen eusam
med detta antagande.
Inskrifter med dessa gamla runor förekomma t. ex. på
bågspännen från Charnay (Burgund) och Nordendorf (nära
Augsburg). Dessa spännen tillhöra visserligen en typ, som
finnes representerad i nordens trenne land,’ men till en varietet af
denna typ, som under det den står i nära öfverensstämmelse
med de utländska samtida fornsakerna, icke förekommer i
*) Professor Bugge tror sig hafva funnit på denna sten (i
Blekinge) en inskrift med den äldre tidens runor, men med den
yngres språk, sådant det förekommer temligen sent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
