Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arkeologi.
117
förutsättning, att det vid sin invandring icke egde något alfabet
lånat af landets tidigare inbyggare så många bokstäfver
af deras, som behöfdes för ett mindre utbildadt språks behof.
Om man vidare antager, att det nya folkets språk sedermera
utbildades i samma riktning som det tidigare folkets, kom man
i behof af nya tecken, men då det äldre alfabetets nu voro
förgätna, hade man ingen annan utväg än att skaffa sig nya.
Men dessa antaganden synas mig vara otroliga och det
förtjenar dessutom anmärkas, att det yngre alfabetets äldsta
kända runformer icke förråda något beroende af den äldre
runradens tecken. Emellertid finnes det inskrifter, i
hvilka man ser runor ur båda raderna helt fredligt stående
vid sidan af hvarandra, och man kunde känna sig benägen
att i dem se dfvergång8-m%knit%i, Men man måste noga se
till, om det icke snarare är blandningsinskrifter, i hvilka en
mekanisk, snarare än en organisk förening inträdt. Professor
Bugge har ock, tvifvelsutan med rätta, frånkänt alla de
inskrifter, som bland den nya runradens tecken hafva ett eller
annat tecken ur den äldre raden, rang och värdighet af
öf-vergångsinskrifter. Såsom sådana anser han deremot dera,
der bland äldre runor förekommer något tecken ur den yngre
raden. Men äfven i detta fall torde man kunna tvifla.
Blandning af runor har utan tvifvel uppkommit i följd af
blandningen mellan stammarne, ty i vissa delar af norden har det
senare invandrande folket uppenbarligen blandat sig med de
äldre, likaledes germanske inbyggarne i landet. Der det nya
elementet gjorde sig starkare gällande, der kunde allenast en
och annan runa ur den äldre raden smyga sig in. Men i
andra orter var det äldre elementet rådande, ehuru det rönt
inverkan af det nya; der kunde ett tecken af den nya raden
lätt smyga sig in bland de gamla bokstäfverna. Äfven i
sådana fall är öfvergången åtminstone tvetydig. Är professor
Bugges tolkning af Björketorps-stenen åtminstone i hufvudsak
riktig — skulle den bevisas icke vara det, har detta intet
inflytande på domen om hans öfriga förklaringsförsök — bar
man deruti ett bevis, hur kännedomen om de gamla
runorna i all deras egendomlighet kunde bevara sig, sannolikast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
