Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73 CLAES LIVIJN.
som just ropet på en s. k. naturlig obundenhet gent emot
samhällslifvet inrättningar, om hvilka man icke lärt sig inse,
att de äro af en högre nödvändighet och att det är i viss
mon just genom dem, som menniskonaturen kan utveckla sig
till frihet, så blir intrycket af ett arbete sådant som Axel
Sigfridson plågsamt, och en känsla af obehag och beklämning
intager läsaren. Det förefaller äfven besynnerligt och
onaturligt, att en historia, som upptager omkring 150 sidor,
kunnat berättas af en vän för en annan natten före ett fältslag.
De poemer, som äro inflätade i berättelsen, äro ofta ganska
sällsamma; om man t. ex. läser skaldestycket om Förnuftet,
s& vet man icke, om man mest skall fästa sig vid den
obehagliga, kristendomsfiendtliga tonen i början, eller vid den
delvis vackra lofsång öfver sanningen och sanningsbegäret,
som afslutar det hela. Af dessä dikter är föröfrigt Blornman
ur Grafven den vackraste. — Enskilda situationer äro väl
och poetiskt tecknade; så till exempel den, i hvilken Victoria
framställes säljande varorna i sin lilla bod åt de
obemedlade kunderna sid. 227 i första bandet af den
Arwids-sonska upplagan af Livijns skrifter. Men det är dock
mindre i de objektiva skildringarne än i reflexionerna och
anmärkningarna, som författaren röjer sin fantasirikedom,
djupsinnighet och iakttagelseförmåga. — Understundom brusar
sin-ligheten våldsamt fram, och det värsta är, att denna
sinnlighet har ett hemskt, af en sjukligt öfverspänd sinnesstämning
färgadt utseende; det är icke ett öfvermätt af helsa, utan en
onatmrlig nervretlighet, som ibland förefaller både vidrig och
löjlig, såsom i sången om de långa kläderna.
Som exempel på huru egendomlig Livijns stil i detta
arbete är, samt huru ursprungliga och kraftiga hans
iakttagelser ofta äro, vHja vi anföra några utdrag ur romanen. På
ett ställe polemiserar han mot den encyclopedistiska
upplysningsläran, hvilken måste förefalla en ande, som inom sig egde
så mycket af Werther och Réné, tom, gäckande och kall.
Då heter det: "Man fann att menniskan var gudfruktig,
ty hon var egennyttig och lat; att hon älskade konsterna, ty
de kittlade hennes sinnen; att hon utförde storverk, emedan
hennes egenkärlek understundom förböd henne att, tvärt emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
