Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
stå litet och går fram till hans munlag, får du kanske icke nu
af honom den vänliga kamratsblicken, men du skall se att han
ännu höjer en stolt nacke, hans ögonvrår äro rödsprängda af
sorg eller vrede, och han lägger sina öron tillbaka utefter halsen
hotande. Så lätt med dig återförsonad är han likväl: du klappar
hans hals och ger honom litet bröd eller gröpe. Snart glömmer
ban då ditt tyranni och går sedermera allt vidare med dig tills
ban stupar, och hans sista lott är att ligga för fåglarnes
räkning. Lägger du nu hans egenheter tillsammans, så skall du
upptäcka, att så ofta hästen icke far dra ditt lass muntert och
som ett lustparti, så blir han i stället ond och tar saken som
en börda. Sådant innebär, att han aldrig utför sitt göromål
som ett kall» I det att «sköta sak som kall» ligger, att hvarken
å ena sidan känna det som nöje eller skämt, men ej heller å
den andra som en börda. Detta är det äkta och rätt
embets-manliga i verlden, det är pligtens stämning, för hvilken del icke
är frågan om lätt eller svårt, utan om hvad som skall vara;
men så är icke det beskaffadt^ hvaraf hästen utgör naturfantomen.
Det är icke derföre så gagnlöst i verlden eller så rasande, som
du kanske utropar; det bär dig ofta fram till samma mål ändå,
och stundom längre, ehuru det vämjes vid att göra som tvunget
och ålagdt, hvad det vill göra dubbelt af glädje och kärlek.
Och äfven du, min vän, är så underligt beskaffad, att du blott
litet förtjusas af de tjenster din pligtgångare gör dig. Hvad
är dina oxars lott? Du finner dem aldrig älskvärda, och du
slutar med att äta upp dem. Om du icke behandlar det
hä-stiga (chevalereska) stort bättre, så nekar du likväl högst sällan
ditt högre tycke för tjenster, som du får af ett fritt, icke
un-derokadt väsende; och du finner dyrbart att bekomma, hvad du
är till hälften rädd att bli utan. Utan tvifvel är du rätt glad
att hafva lydige, dem du med säkerhet räknar på; men huru
gör du? Du unnar dem intet af ditt nöje. Den frimodige,
deremot, som du ej kunnat bringa in på den öfvertygelsen, att
han som sina värf bör sköta dina göromål — honom klappar
du på länden och smeker hans hals: han står ännu litet
älskvärd för dina ögon, och du har en försyn för att förtära honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
